I dagens samhälle använder vi engångsgrillar och engångskameror. Men många engångsföremål används flera gånger. I stället är engångs-ofta en språklig markör för steget från återbruk till slit-och-släng.
Av NILS JOHANSSON
S PRÅKET ÄR MER än bara ett kommunikationsverktyg; det speglar våra relationer, värderingar, normer, praktiker och till och med samhällsförändringar. Ett exempel på detta är den ökade mängden av sammansättningar där engångs- används som förled till olika typer av produkter, som till exempel engångskamera.
Eftersom bokstaven e i Svenska Akademiens ordbok sammanställdes på 1920-talet saknas engångs- i bemärkelsen att något görs ”en enda gång”. Ordet engångskostnad finns visserligen med i ordboken från 1922 för att beteckna en kostnad som tillfaller en enda gång snarare än löpande. I övrigt förekommer inte förledet engångs-.
Men det beror inte på att engångsartiklar dessförinnan saknades. För engångs- används inte, som man kanske kan tro, i första hand som förled för produkter som fysiskt används en enda gång, utan som en språklig markör för att upplysa om en påbörjad och avsiktlig förändring från återbruk till slit-och-släng.
Hur kan det ha blivit så här?
FÖR DET FÖRSTA används engångs- sällan om produkter där engångsbruk utgjort normen sedan första början, och återbruk aldrig varit ett alternativ. För vissa produkter, som till exempel en banan, är detta självklart. När den väl är uppäten är den borta för gott. Men engångs- används inte heller framför produkter som cigaretter, kritor eller tändstickor, där kortvarig användning normaliserats genom århundranden. Säkerhetständstickan blev till exempel en svensk storindustri efter patentet 1844, dessförinnan användes svavelstickan.
FÖR DET ANDRA används engångs- som ett förled för de ting som tidigare av tradition återbrukades men som senare designats om för kortvarig användning. Innan engångsrakhyveln äntrade marknaden under 1960-talet användes till exempel raka hyvlar som vässades och därigenom återanvändes. Engångsglasen lanserades när motboken slopades i Sverige i mitten av 1950-talet. Dessförinnan salufördes dryck framför allt i tjockare glasflaskor som pantades, diskades och återfylldes. Ni minns kanske de röda läskbackarna med 33-centilitersflaskorna.
När den första McDonald’s-restaurangen öppnades i USA
