Anders Svensson anders@spraktidningen.se
förord
DET HETER OFTA att ordböcker inte ändras mellan upplagorna. När det gäller Svenska Akademiens ordlista, SAOL, och Svensk ordbok, SO, är den traditionen stark. I den digitala versionen rättar redaktionen eventuella skriv- och stavfel mellan upplagorna men inte så mycket mer. Budskapet är att den som saknar ett ord, snubblar över en tveksam uppgift eller identifierar en bristfällig definition får vänta till nästa upplaga om sisådär ett årtionde. Det är inte underligt i sig. När en ordbok har gått till tryck går redaktionen i regel vidare till nästa projekt och arbetar inte med samma ordbok förrän det är dags för en revidering.
Men det är inte hela sanningen. I några få fall stryks ord även mellan upplagorna. I andra fall ändras uppgifter. Gemensamt är att det sker i tysthet efter påtryckningar från varumärkesinnehavare. För det mesta handlar det om att det inte tillräckligt tydligt framgår att det rör sig om ett varumärke.
Gemensamt är också att varumärkena mer eller mindre har blivit synonyma med en viss typ av produkt. På sidan 18 berättar vi om hur det gick till när ord som lego, keso, kesella, tabasco och jeep ändrades eller försvann ur ordböckerna.
I någon mån är det alltså ett slags lyxproblem för varumärkesinnehavarna. Det är bara produktnamn som har ett enormt genomslag som kan bli allmänspråkliga ord som tas med i ordlistor. Vissa uppfattar detta som ett hot mot varumärkets framtid. Googles reaktion på att ogooglebar fanns med i 2012 års nyordslista blev till exempel en världsnyhet. Efter en tids dialog ströks ordet eftersom nätjättens krav p�
