Hebreiska TEXT & FOTO: Staffan Eng
språket och talaren
FÖR LIZZIE OVED SCHEJA, verkställande direktör för institutionen Judisk kultur, är hebreiska mycket mer än bara ett språk.
– När folk frågar mig vad min judiskhet består i så är det första jag svarar hebreiskan. Den står mig väldigt nära emotionellt.
Hon menar att sionismens revitalisering av hebreiskan på 1800-talet är en av de största språkliga bedrifterna i modern tid. Att tala språket innebär för henne att delta i och upprätthålla flertusenårig kultur.
– Om du är italiensktalande är det inte säkert att du omedelbart kan relatera till latin. I hebreiskan är den historiska kopplingen mycket starkare, för det är samma språk som användes i Bibeln.
Samtidigt framhåller Lizzie Oved Scheja att hebreiskan består lika mycket av kreativt nyskapande som av gamla bibelord. I den moderna hebreiska kulturen ser hon en ständig pendling mellan det nya och det gamla.
Men i dag menar hon att det finns en allmän tendens att gå tillbaka till de språkliga rötterna. Hon tror att det beror på att människor söker skydd i språket och litteraturen under oroliga tider.
– Insikten att hebreiskan är flera tusen år gammal ger något slags grund att stå på. Den uppstod inte för bara några sekler sedan och är inte en del av någon trend. Det ger perspektiv på vem du är.
6 fakta om hebreiska
Ett ursprungligt bibelspråk som länge bara användes i religiösa sammanhang
Antal talare:
Hebreiskan har 9 miljoner talare, varav 5 miljoner är modersmålstalare. De flesta av dessa finns i Israel, där den är officiellt språk, men hebreiska talas även av större grupper i USA och är erkänt minoritetsspråk i Polen, Sydafrika och Turkiet. I Sverige finns omkring 2 000 talare.
Historia:
Hebreiskan tillhör de semitiska språken, där även arabiska ingår. Den finns belagd i skrift från 900-talet f.Kr. och är ett av de tre ursprungliga bibelspråken. Under seklerna efter Kristi födelse dog den dock ut som vardagsspråk, men levde vidare som religiöst skriftspråk. På 1800-talet återupplivades talspråket av sionismen, vilket ledde till att hebreiska 1921 blev ett av de officiella språken i brittiska Palestina.
Alfabet:
Modern hebreisk skrift skrivs från höger till vänster och består endast av konsonanter, med undantag av
