Emil i Lönneberga firar 60 år. I boken använder Astrid Lindgren småländska drag och andra språkliga grepp för att mejsla fram Emils karaktär.
Av ANDERS SVENSSON
Han är fem år och stark som en oxe. Och han är redan på första sidan djupt rotad i Småland och småländskan.
Han heter Emil och bor på gården Katthult i Lönneberga by – och hans längtan efter sin mössa skär genom stillheten på den småländska landsbygden: ”Jag vill ha mi mysse!”
I NOVEMBER 1963 utkom Emil i Lönneberga – Astrid Lindgrens första bok om det godmodiga busfröt som alltid hamnar i trubbel men som alltid krånglar sig ur kniporna. Det är också en bok där Astrid Lindgren återvänder till barndomens Småland och med hjälp av språket utmejslar Emils karaktär.
Astrid Lindgren satte i gång med skrivandet när hon just hade avslutat manuset till det sista avsnittet av tv-serien Vi på Saltkråkan. Men hon hade länge haft Emil i tankarna. Idén började gro när hon försökte tysta sitt skrikande barnbarn Karl-Johan med hjälp av spontana berättelser: ”Kan du gissa vad Emil i Lönneberga gjorde en gång?”
NAMNET EMIL NÄSTAN snubblade ut ur hennes mun. Men knepet fungerade. Karl-Johan tystnade och lyssnade. Nästa gång han tjöt hittade hon på ännu en berättelse som följdes av ännu en som följdes av ytterligare en. Historierna om Emils upptåg växte och sådde ständigt nya frön i Lönnebergas sagovärld. Kanske var till och med Emils klagande ”Jag vill ha mi mysse!” ett eko från Karl-Johans gråt.
Astrid Lindgren föddes 1907 och växte upp på gården Näs i Vimmerby. Inte långt därifrån ligger verklighetens Lönneberga. I samma trakt finns orter som Mariannelund, Hultsfred, Målilla och Södra Vi som också dyker upp i berättelserna om Emil i Lönneberga. Däremot är gårdsnamnet Katthult påhittat.
Både det fiktiva Katthult och verklighetens Lönneberga kan språkligt leda tankarna till Småland. Hult i gårdsnamnet är besläktat med tyskans Holz, ’trä; ved; skog’, men betyder i svenska ortnamn sannolikt just ’skog’. Utanför Astrid Lindgrens universum är ortnamn med efterledet -hult vanliga i södra och mellersta Sverige – men dom förekommer oftast i Skåne, Halland, Småland och Östergötland. Många av dessa ortnamn myntades på medeltiden för nybyggen i skogsmark. Och många fick också förled som syftade på vilda djur: Älghult, Rävhult, Varghult, Björnhult.
Astrid Lindgren valde i stället att namnge gården efter ett husdjur – katten Månsan
