Ett utrop med rötterna i finska och meänkieli har intagit topplistorna. Nu sprider duon Hooja dialektala ord och ironiska stereotyper över hela Sverige.
Av SIMON MAGNUSSON
HOOJA, SUCCÉDUON från Tornedalen, har gett interjektionen hooja luft under vingarna. Med bas i Gällivare kommun skildrar Hooja livet och folket i nordlig glesbygd. Deras identiteter är skylda bakom solglasögon, snöskotermasker och norrlandskavajer, det vill säga luddig Helly Hansen-fleece. Musikens genre är skogsdisko, texterna sjungs med tornedalskt och norrbottniskt uttal – och är fulla av dialektala ord och uttryck.
I det Hoojaversum som etablerats är det jämna plågor och körförbud på Forden. I denna värld backar man med kåpsläp, dricker tolvor (12 centiliter starksprit) och hatar myrstacken Stockholm. Det enda Hooja – som en av medlemmarna också kallar sig – och kompanjonen Mårdis bryr sig om är att ta en hojt (alltså en sup), bada i US622 – vilket förstås är myggmedel – och åka Puch Dakota på slingrande grusväg in i tystnaden tills man blir folk igen.
Framgångarna har inte låtit vänta på sig. Under 2022 var Hooja under en period Sveriges mest strömmade artister. I somras var de, enligt rykten, tjänstlediga järnvägs- och gruvarbetarna värdar för Sommar i P1. Hooja, vilken framgångssaga!
Låttexterna bjuder in till en verklighet med stereotyper från gruvsamhället. Hooja och Mårdis blandar en sträving – en stark grogg – och slår träskorna i taket till det trespråkiga (finska, meänkieli och svenska) radioprogrammet Finnmix i P4 Norrbotten. Denna flerspråkiga miljö ligger också bakom uttrycket hooja, som är ett resultat av språkblandning. Hooja är en försvenskad stavning av den finska och meänkieliska interjektionen huija, som enligt Academia Tornedaliensis betyder ’usch, fy, hu, tvi, huva, huvaligen’.
DUON BESKRIVER hooja som ett förstärkningsord, och tillägger att uttalet är ”hojja” och inte ”hoodja” som sörlänningar ofta kallar gruppen. Det kan användas som i ”hooja vad kallt det är˝ eller ”hooja vad fint”. Duons stavning av Hooja med två o:n är delvis dekorativ men också för att undvika sammanblandningar med verbet hoja, ’cykla’.
Även om interjektionen aldrig varit så uppmärksammad som nu så är den vida spridd i norrbottniska dialekter med centrum i Tornedalens nybyggarsvenska där många finska och meänkieliska ord används. Den är så vanlig i trakterna att när ordmoln har gjorts över typiska ord – alltså ord som fångar den geografiska identiteten – så finns huija med.
Utöver Tornedalen är uttrycket väl spritt i svenska dialekter i formerna huja, hoja, hoj, huj. Enligt El
