Tidningen Kalle Anka & C:o fyller 75 år och skålar i läskeblask. Språket i rutorna kvackar fortfarande av kreativitet.
Av EVA BARKEMAN
MILDA MATILDA!
LÅNGTBORTISTAN, Ankapulco, läskeblask och kvadriljoner kvack. I Ankeborg kryddas språket med humor och näbbigt blommiga idiomatiska uttryck som kan få vilken språknörd som helst att fnittra lätt. Som Joakim von Ankas förvånade ”Vid alla virvlande valutakurser!”
– Språket ska vara en blandning av nyskapande och tradition, skämt och allvar, fantasi och verklighet, säger Stefan Diös som har gett Kalle Anka och hans vänner svenskt kvackande sedan 1985.
SERIER ÄR NÅGOT speciellt. Även om texten är betydelsebärande så bär bilden det allra mesta av innehållet. Kommunikationen är oerhört komplex just för att den är en kombination av text och bild. Vilken ruta ska man börja med? Vilken pratbubbla i rutan kommer först?
– Om inte flödet är naturligt så tappar man kontakten med hela berättelsen, säger Fredrik Strömberg, serieforskare vid Malmö universitet och lärare på Serieskolan utanför Malmö.
Han beskriver serier som en egen konstform med helt andra premisser än till exempel barnböcker eller tecknad film. Inte minst för det unika sättet att använda pratbubblor – också för annat än dialog.
– Det finns ju inget ljud i serier. Därför blir det mycket onomatopoetiska – ljudhärmande – grejer.
Det förklarar alla typiska kvack, plask och krasch. Och inte minst de känslomässiga interjektioner som ankeborgarna strösslar pratbubblorna med, som hrrumpf, gulp, flämt och grrr.
Själva typografin är en del av kommunikationen. Hur något sägs kan markeras med versaler, fetstil eller ett större typsnitt. Ett ord kan till och med tona bort när någon figur kommer av sig: ”Oj, en ele f a n…”
Också formen på pratbubblan ger information. En streckad linje kan visa att en person viskar. Droppar av is kan signalera att personen säger något kyligt. Och en bubbla av eldsflammor kan markera ilska.
– Att skapa seriemanus är konsten att stryka ord. Går det att säga något med en blick eller en sned mun i bilden, så ska det bort ur texten. ”Show, don’t tell” är det som gäller, säger Fredrik Strömberg.
NÄR KALLE ANKA & C:o hade premiär i september 1948 – för exakt 75 år sedan – blev det starten för serietidningen som brett fenomen i Sverige.
– Det är svårt att överdriva Kalle Ankas betydelse i Sverige både populärkulturellt och för serietidningen som sådan, säger Fredrik Strömberg.
Världens mest älskade anka är en lättkränkt figur med s
