Nästan allt kan vara råmaterial till litteratur. Det konstaterar Andrev Walden som nu debuterar som romanförfattare.
Av MATS ALMEGÅRD Foto MARTIN STENMARK
porträtt
–Är
DET OKEJ OM vi tar en öl? Jag har lämnat in sista korrekturet i dag, säger Andrev Walden och ler stort.
Vi träffas på Nytorget på Södermalm i Stockholm och slår oss ner på en uteservering. Andrev Walden berättar att förlaget egentligen tycker att boken har varit klar ett tag, men han ville gå igenom manuset en gång till för att se att allt sitter där det ska. Nu har han gått igenom språket och ändrat några detaljer i sin skönlitterära debut, romanen Jävla karlar. Han ser lättad, glad och lugn ut. Ett stråk av oro fladdrar bara förbi i hans ansikte när jag tar en snus. Andrev Walden slutade för några månader sedan och suget finns där fortfarande. Han tittar bort och tar en klunk öl.
Jävla karlar är tillägnad Andrev Waldens mamma, och den är så självbiografisk att han under intervjun börjar fundera på om det verkligen är en roman alls. Men sedan kommer han ändå fram till att den är det. I boken berättar han om sin egen uppväxt och om sju män som han alla, åtminstone under en kort stund, har tänkt på som sin pappa. Här finns den biologiska pappan och en rad män som hans mamma under längre eller kortare tid levde tillsammans med när han var liten.
– Jag kan ju förstå att hon tycker att det här är en jävla mardröm. Att ens barn skriver om alla ens förhållanden. Men det är priset! Hon var väldigt trasslig på den tiden och det vet hon om.
ÄVEN OM HISTORIERNA om männen stundtals är mörka – någon av dem misshandlar mamman, en annan är heroinist och en tredje berättar om hur dålig hon är för bokens huvudperson: den unge Andrev Walden. Trots detta är det ingen tung bok.
– Jag är en historieberättare och ser att det finns något i alla scener. Ska jag använda ett modernt begrepp skulle jag säga att jag ser content även i svåra situationer från barndomen.
Det är den där typen av lågmäld humor som också förekommer i boken. Den som har läst Andrev Waldens krönikor i Dagens Nyheter eller Aftonbladet kommer att känna igen sig i den underfundiga humorn och hans specifika sinne för detaljer som gör texten luftig och lätt, även när händelserna som skildras är tunga.
– Mamma tycker att vissa karlar har fått för stort utrymme. Samtidigt säger hon själv att hon förverkat sin rätt att sätta sig på tvären. Hon har inte haft så mycket åsikter; det har snarare varit så att vi har kunnat skratta åt vissa situationer
