Ta en sak i taget. Och ta gärna många pauser. Det gör det lättare att upptäcka luriga fel i texten.
Av MARIA ARNSTAD Behöver du skrivråd? tips@spraktidningen.se
tips!
EN TEXT GÖR alltid en resa, kortare eller längre. Men det är inte alltid bara skribenten som leder den framåt. Rutten är beroende av i vilket sammanhang och syfte som texten blir till. Är det en bok? En artikel? En dagboksanteckning? Om texten ska publiceras av en uppdragsgivare, brukar den vandra mellan olika händer och granskas av olika ögon. Ett av de sista stegen på resan är då korrekturläsningen.
IDÉN MED KORREKTURLÄSNING är att läsa texten för att hitta fel – och rätta dem. Men var korrekturläsningen börjar och slutar är minst sagt flytande. Det finns dock några kärnuppgifter. När texten når till ”korr” förmodas den vara någorlunda färdig när det gäller sådant som innehåll, struktur, fakta, ordval, grammatik och stil. Författaren och redaktören (med flera) har i bästa fall gått igenom texten i omgångar. Korrekturläsarens jobb är alltså beroende av hur mycket omsorg som har lagts på texten i de föregående stegen på resan.
Ibland beskrivs korrekturläsningen som en ytlig finputs av texten, precis innan den ska publiceras. ”Målet […] är att göra texten språkligt korrekt och konsekvent. Inte mer än så”, skriver Sara Rösare och Anki Mattsson i Uppdrag textgranskning.
Inte desto mindre kräver korrekturläsningen stort tålamod, koncentration, detaljseende och en språkkänsla utöver det vanliga. Korrekturläsaren bör också vara medveten om vilka språknormer som gäller för just den text som hen ska jobba med. En facktext ställer helt andra krav än en skönlitterär text i fråga om kreativitet och språkriktighet. En verktygslåda laddad med normkällor, som Svenska Akademiens språkböcker, andra ordböcker, Språkrådets Svenska skrivregler med flera, är nödvändigt. Uppdragsgivaren kan också ha en intern lista med språkregler som måste följas. Vid minsta osäkerhet är det bättre att kolla upp än att chansa!
Antingen får man korrekturläsa texten i manusform – ofta i Word eller på papper – eller när den är ”satt”, det vill säga formgiven i till exempel ett layoutprogram.
Om korrekturet kommer på papper är det praktiskt att lära sig de korrekturtecken som är standard bland korrekturläsare. Med ett lokaliseringstecken markerar man då felet i texten, upprepar tecknet i marginalen och gör ett åtgärdstecken för att visa hur felet ska rättas. Det här kan du till exempel läsa mer om i Sv
