Språkvårdare, forskare och terminologer svarar på frågor om svenskt och engelskt språkbruk.
MEJLA DINA FRÅGOR TILL fraga@spraktidningen.se
F+S
Ändelsen kommer från Vadstena
? Jag funderade på varför vi i Sverige har kvinnonamn som slutar på -a, traditionellt sett, när de flesta länder runt oss har samma namn som slutar på -e eller ingenting alls, till exempel Margareta (svenska), Margaret (engelska), Margrethe (danska)? Beror det på att Sverige vill vara annorlunda mot danskarna och att vi medvetet valt att stava våra namn annorlunda? – Helena
! Anledningen till att vi i svenskan har a i slutet av många inhemska kvinnliga personnamn är att skriftspråket i östgötska Vadstena på medeltiden hade aändelse på feminina ord i nominativ. Detta bruk låg sedan till grund för det senare svenska skriftspråket.
Daniel Solling, Institutet för språk och folkminnen
Hemult hör ihop med hemmet
Jag är från Lysekil och här säger vi att någonting är hemmålt när det är hemtrevligt och mysigt, men vad är det för ett ord egentligen? – Per
! Det finns ett adjektiv hemul som betyder ’rättmätig, berättigad, rimlig’. Det är inte särskilt vanligt. Lite oftare kan man stöta på motsatsen ohemul. Priser kan exempelvis vara hemula eller ohemula. Ordet hör ihop med hem och grundbetydelsen av adjektivet är ’tillhörande eller trogen hemmet’. I dialekterna har hemult fått betydelsen ’hemtrevligt’ och uttalas antingen hemmålt eller hemmelt. Enligt våra dialektsamlingar verkar ordet förekomma främst i Bohuslän. I norskan finns ordet heimholdt med samma betydelse.
Lena Wenner, Institutet för språk och folkminnen
Banna är bannlysa både då och nu
? Är det korrekt att använda sig av ordet banna på svenska i bemärkelsen att bli utslängd eller avstängd, likt det engelska ordet banned? Exempel: ”Han blev bannad från gruppen på grund av olämpliga inlägg.” – Julia
! Ordboksdefinitionen av banna är ’gräla på, läxa upp’. Men på senare år har ordet allt oftare börjat användas i betydelsen ’stänga av, bannlysa’, rimligen som en direktöversättning av engelskans ban.
I den här betydelsen används banna nog fortfarande mest i informellt språk, men den har även letat sig in i tidningstext. Ofta handlar det då om artiklar eller krönikor av det lite mindre formella slaget. Du frågar om det är korrekt att använda ordet på det här sättet, och mitt svar blir att det fortfarande bör undvikas i formella texter och där det skulle kunna missförstås.
Intressant nog finns det riktigt gamla belägg för banna i betydelsen ’bannlysa’. I den historiska Svenska Akademiens ordbok finns belägg från 1700-talet och säger att det tillhör ”högre stil” och sällan används.
