Hälsningar från den döda, lättsamma ord från efterlevande och husdjur som tar farväl. Dödsannonserna blir alltmer personliga. Och det gäller framför allt symbolerna.
Av MATS KARLSSON
UTROPADE EN MAN från Norrtälje förra året i en dödsannons han själv komponerat. Åtta år tidigare förklarade en annan man lakoniskt: ”Jag är död. Tranås den 6 april 2014.” Inspirationen hade han funnit i en liknande annons, enligt de efterlevande. Minst tre personer har alltså deklarerat sitt eget frånfälle i dödsannonser.
Redan 2009 hälsade en kvinna i Blekinge de sörjande med texten ”Puss på Er alla”, under en stor röd mun.
DE DÖDAS EGNA ord är ingen stor trend, utan mer uttryck för enstaka individers egensinne och (galg-)humor. Men de är definitivt praktexempel på att våra dödsannonser blir alltmer personliga. Det framgår inte minst av de symboler som i allt snabbare fart ersätter korset.
Floran växer så det knakar, vilket delvis beror på att budskapen uttrycks grafiskt snarare än i textform. I stället för kommerserådet, änkeprostinnan och andra titlar, som var vanliga förr, visas bilder på den avlidnas yrke eller intresse – en kockmössa, en veteranbil eller ett garnnystan med två stickor.
Sveriges begravningsbyråers förbund har över 40 000 symboler i sin databas. Många är snarlika. Husdjur har de allra senaste åren seglat upp som den vanligaste kategorin; katter och hundar finns i drygt var femte annons. Olika typer av kors utgör en femtedel, blommor och andra växter är nästan lika vanliga, enligt förbundets siffror.
– Resterande 40 procent är en brokig samling med allt från en domares visselpipa till en flisbil med kors. Utvecklingen har gått enormt fort! säger förbundsordförande Ulf Lernéus.
Utformningen av texterna är mer konservativ och mallad, men även där luckras traditionerna upp sakta men säkert.
I KONTRAST TILL symboler som barnteckningar och fotbollar kan texterna fortfarande te sig lite stela, även om ordvalet i dag ofta är ledigare än förr. Den avlidnas sista vilja uttrycks ibland i lättsammare former: ”Puttes önskan var att efter själva akten går ni och tar en öl och har trevligt, pratar minnen och höjer en skål för honom.”
Trenden är väldigt tydlig, enligt Catrin Norrby, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet, och Lena Rogström, docent i svenska vid Göteborgs universitet, som har ett gemensamt forskningsprojekt om dödsannonsernas utveckling.
– Det finns ingen som håller tillbaka, och det gäller inte bara symboler. Även språket blir allt mindre högs
