Ett album – men två språk. När Anna Järvinen skriver är hon inte medveten om det är på svenska eller finska. På nya albumet tar hon steget fullt ut.
Av MATS ALMEGÅRD Foto PERNILLA SJÖHOLM
S EDAN 2007 ÅRS solodebut med skivan Jag fick feeling har Anna Järvinen varit ett välkänt namn i indiekretsar. Senaste albumet Lila skiljer sig en smula från tidigare album. Inte nog med att Anna Järvinen själv inte har komponerat den större delen av musiken, albumet ges också ut i två versioner: en svenskspråkig, Lila, och en finskspråkig, Liila. Att det blev så beror ursprungligen på en roman som Anna Järvinen skrev för några år sedan.
– Jag har drömt om att skriva en roman ända sedan jag var elva år gammal. Jag skriver ständigt, varje dag, säger hon när vi träffas i centrala Stockholm.
ROMANEN Dröm natten till idag publicerades 2020 av det finlandssvenska förlaget Förlaget. Anna Järvinen kontaktade Förlaget först eftersom hon skrivit ett manus där hon ständigt växlade mellan finska och svenska. Hon tänkte att en sådan roman endast kan förstås av en finlandssvensk publik.
– Det är så jag alltid har skrivit: i mina dagböcker och i andra texter. Jag är i princip omedveten om vilket språk jag skriver på, säger hon.
Nu ville Förlaget inte ge ut den tvåspråkiga romanen – utan bara en svensk version (ett annat finskt förlag publicerade dock snart en finsk översättning).
– Jag fick skriva om boken. Men det gjorde inget. Svenska språket är det jag behärskar bäst och använder mest kreativt, också när jag skriver låtar. Finska är min barndoms språk, så jag överlät översättningen till det finska förlaget för det blev lite för avancerat för mig.
Anna Järvinen var bara sex år gammal när hon flyttade med sin mamma från Helsingfors till Stockholm. De har alltid fortsatt att prata finska med varandra, även om det fanns situationer i Anna Järvinens barndom då de växlade till svenska. När de gick till affären och handlade exempelvis.
– Mamma skämdes för att vi pratade finska då. Hon överförde lite av skammen på mig, men inte helt. Jag har samtidigt alltid varit stolt över finskan. Det är dubbelt. I dag känner jag sorg för er svenskar som inte förstår finska.
Många här tycker att finskan låter kantig, men de missar finskans vackra bilder. Det är ett otroligt fint språk och så är det ju inte indoeuropeiskt och bara det är ju så intressant och häftigt!
DET VAR NÄR Anna Järvinen och den finska musikern Tapio Viitasaari jobbade tillsammans vid Bergmanscenter på
