I garifuna använder kvinnor och män olika ord för att tala om samma saker. Det särpräglade språket har utvecklats genom möten mellan olika folkgrupper.
Av BENGT SIGVARDSSON Foto JESPER KLEMEDSSON SOTOMAYOR
I VAN RAMOS och Wahrisie Elijio sitter på en bänk vid stranden i staden Dangriga i södra Belize. De småpratar och tittar ut över Karibiska havet. Ett och annat franskt, engelskt och spanskt lånord kan urskiljas i konversationen. I övrigt är det omöjligt att begripa något. Såvida man inte pratar garifuna, ett språk som delvis har olika register för män och kvinnor.
– Vi har till exempel olika ord för jag. Män säger au medan kvinnor säger nuguya, berättar Ivan Ramos.
– Det manliga ordet för du är amürü medan vi kvinnor säger buguya. Och om jag som kvinna ska säga ”kom hit” så säger jag higabu nun medan män säger ahü ye, förklarar Wahrisie Elijio.
OMKRING 15 000 AV Belizes cirka 400 000 invånare tillhör garifunafolket. I Honduras finns kring 250 000 garinagu, pluralformen av garifuna. Ytterligare cirka 5 000 bor i Guatemala.
Men hur många av dem som faktiskt talar språket står skrivet i stjärnorna. Och kan man tala om två språkformer? Ett för män och ett för kvinnor?
– Nja, det handlar snarare om att garifunska män använder fler karibiska ord än vad kvinnor gör, säger Ivan Ramos.
Garifuna tillhör Sydamerikas största språkfamilj arawak som består av ett fyrtiotal språk. För att få en djupare förklaring om språket och dess sexolekt – språkdrag som anses ha med kön att göra – beger vi oss till Roy Cayetano. Han är antropolog och lingvist specialiserad på garifuna.
– Arawak kom till de östra karibiska öarna med folk som migrerade från Sydamerika, berättar han.
DEN EXAKTA TIDPUNKTEN för migrationsvågen är omtvistad, men den skedde troligtvis några århundraden före vår tideräknings början. Äktenskap mellan arawaker och kariber resulterade i ett folk som talade ett arawakspråk som berikades med en mängd karibiska ord och ordbildningsmönster.
– Detta folk skulle senare beskrivas som kariber av européerna, men de kallade sig kalinago och de pratade språket kalípona.
På 1600-talet fick öarna, framför allt Saint Vincent, ett västafrikanskt befolkningstillskott. En del historiker menar att det var afrikanska slavar som flydde från två spanska slavskepp som förliste i området 1635 eller 1675. Andra anser att det var slavar som tog sig till Saint Vincent från framför allt Barbados.
– Med det afrikanska tillskottet i befolkningen uppkom ett mixat folk som européerna kallade svarta kariber. Själva kallade
