Engelska svordomar har använts i de nordiska språken i flera decennier. Men det betyder inte att de håller på att konkurrera ut mer traditionella sätt att svära.
Av JOHANNES WIDEGREN Illustration RAMI NIEMI
SÅ LYDER EN TWEET skriven av en svensk som använder det engelska uttrycket my ass för att uttrycka starkt tvivel mot konceptet ”snabbkaffe”. En traditionell svensk motsvarighet skulle kanske lyda ”Snabbkaffe”? Jo pyttsan!
Detta exempel visar på något som svenskan har gemensamt med de övriga nordiska språken, nämligen den nära och tidvis ifrågasatta relationen till engelska, varifrån man lånar ord, uttryck och konstruktioner som blandas med de inhemska. Befolkningen i de nordiska länderna har pekats ut som exceptionellt engelskkunnig i internationella jämförelser, och många yngre talare i synnerhet har uppnått en skicklighet som närmar sig engelska modersmålstalares nivå. I en sådan språksituation kommer blandspråk naturligt att uppstå, vilket väcker reaktioner, speciellt när det redan finns jämförbara ord och uttryck i hemspråken.
BLAND DE MEST iögonfallande lånen från engelska är just ”fula ord”, alltså svordomar och andra tabubelagda ord som fuck, shit, bitch och damn med flera, vilka sedan flera decennier tillbaka används i de nordiska språken jämte inhemska svär- och tabuord som fan/faen/fanden på svenska, norska och danska, vittu, ’fitta’, på finska och helvíti, ’helvete’, på isländska.
Vanligast bland dessa är fuck som ofta påträffas i formen fucking som i frasen så fucking underbart eller som en del av olika uttryck, exempelvis att fucka upp, ’förstöra; klanta till det’, eller what the fuck. Det finns studier som indikerar att engelska fula ord till och med är bland de absolut vanligaste lånen i nordiskt vardagsspråk, vilket väcker frågor om hur de förhåller sig till de inhemska fula orden. Varför väljer man en engelsk svordom när det redan finns en motsvarande i ens modersmål? Vilka talare föredrar de engelska orden? Och framför allt, håller de engelska orden på att ta över?
ETT SAMMANHANG att vända sig till för att besvara dessa frågor är Twitter, en sociala medier-plattform som lämpar sig för språkvetenskapliga undersökningar av flera anledningar. Språkbruket på Twitter är vardagligt och oredigerat – en förutsättning för att fula ord ska brukas – och dessutom är det möjligt för forskare att samla ihop stora mängder inlägg på kort tid, så att man kan jämföra språkbruket hos stora grupper av användare med varandra. Exempelvis kan man jämföra danska twittrare med svenska, de som identifierar sig som kvinnor med
