Listor över ord som är rätt och fel är ofta både förenklade och vilseledande.
Av ANDERS SVENSSON
tips!
NÄR fackförbundet Vision för en tid sedan lanserade ett jargongtest dröjde det inte länge innan kritiken blev så hård att det togs bort från nätet. I testet mötte deltagarna elva ord som används om personer. Fjolla, handikappad, efterbliven, dagisfröken, transa, blatte, lebb, gamling och kärring stämplades som fel. Transvestit och frikyrklig ansågs vara rätt. Skälet till att exempelvis fjolla dömdes ut var att det rörde sig om ”en felaktig benämning av en homosexuell man”. Den uppfattningen går också att förankra i ordböckerna. I Svensk ordbok beskrivs det här bruket av fjolla – i betydelsen ’man med feminin framtoning’ – som ”nedsättande”.
Ett annat ord som dömdes ut som fel i testet var handikappad: ”Säg att någon har en funktionsnedsättning istället, vilket är den term som används i diskrimineringslagen. Du kan också säga att någon har en funktionsvariation.” Här ställer Svensk ordbok diagnosen ”något ålderdomligt” om handikappad. Och sedan Sverige 2008 antog FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning så har myndigheterna avrått från handikappad. Vid samma tid började även Socialstyrelsen rekommendera just person med funktionsnedsättning. Anledningen var att handikappad i breda kretsar ansågs negativt laddat.
Vision satte alltså inte utan skäl etiketten ”inte okej” på handikappad. Ändå var det här som tanken bakom jargongtestet havererade.
EN AV KRITIKERNA var översättaren och debattören Jesper Sandström. På Twitter – där han har användarnamnet CPJesper – sågade han Visions uppdelning i vattentäta skott mellan bra och dåligt: ”Eftersom jag ÄR handikappad så är jag väldigt glad att jag slipper vara med i ett förbund som ger uttryck för en så korkad språksyn. … Jag har aldrig känt mig förminskad av folk som använt ’fel’ ord men behandlat mig som en helt vanlig människa – men däremot av folk som använt helt rätt ord och samtidigt talat till mig med debil och osunt omhändertagande soctantstämma.” Han skrev vidare att det viktigaste var att inte bara tänka på ”stela värdegrundsdokument” utan att främja ”mångfald och inkludering i praktiken”.
Att välja lämpliga benämningar kan vara en betydelsefull del av ett sådant arbete. Men ett exkluderande beteende blir inte inkluderande bara för att det förpackas i ett respektfullt språkbruk.
Jesper Sandström var långt ifrån ensam om sin uppfattning. I kommentarerna fick han bland annat medhåll av en twittrare som har reum
