En hund i rummet kan göra barn till bättre läsare – men det krävs särskild kunskap för att en jycke ska bli litteraturälskare.
Av HELENE EHRIANDER Foto ANNIKA AF KLERCKER
När bokhunden Bella anländer till sitt arbete är skolgården full av barn. Men de vet att de inte får klappa henne när hon arbetar och har sitt tjänstetecken på. Barnen håller lite avstånd och tittar längtansfullt:
– Jag hoppas att det snart blir min tur att läsa för Bella, säger en pojke.
Bella går stolt med svansen på topp rakt mot den ingång som leder till ”bokhundsrummet”.
När första barnet för dagen knackar på dörren viftar Bella spänt på svansen. När de hälsat sätter sig flickan i soffan och säger att i dag vill hon att Bella ska ligga i hennes knä.
Med sig på jobbet har Bella en hundförare, som nu styr hunden till flickan med hjälp av handtecken. Flickan stryker över de mjuka öronen och berättar för Bella att hon har längtat efter lässtunden och att det är bästa dagen på hela veckan när hon får läsa för henne.
FLICKAN HAR TIDIGARE läst om barnen i Bullerbyn av Astrid Lindgren, och hon säger att Bella tyckte bäst om kapitlet när Olle fick hunden Svipp, för hon tycker det är roligast att höra berättelser om andra hundar.
– Svipp fick det bra, precis som du Bella, säger hon, och Bella ger ifrån sig små belåtna ljud till svar.
Hundföraren visar en annan bok, Mimmi och valpen av Ann Gomér, och berättar att den också handlar om en hund som först inte har det så bra och att den är väldigt spännande. Flickan sträcker sig efter boken och visar den för Bella, som tittar på omslaget. Och så börjar flickan läsa högt. När hon fastnar på ett svårt ord puffar Bella uppmuntrande på henne med nosen och hundföraren går in och ”tolkar” hunden: ”Bella säger att hon inte vet vad det ordet betyder. Ska vi hjälpas åt att förklara det för henne?” Flickan bortser från att rösten kommer från hundföraren och vänder sig i stället direkt mot hunden och förklarar det svåra ordet.
Ibland går hundföraren in och pratar tillsammans med barnet om texten: ”Bella förstod inte om det var en snäll eller elak person, kan du berätta det för henne?”
Ibland gör barnet sig också till tolk för hunden och säger exempelvis att ”Bella tycker att jag läser bra” eller ”Bella tycker nog att det är en läskig bok”. Barnen kan genom denna metod få känna sig duktiga och ansvarstagande. I alla lägen är de ju bättre
