■ ■ 14 svenskar har tävlat i ”Touren”. Vad minns du – och vad minns de? För SportbladetsStefan Holmdelar cykelstjärnorna med sig av sina erfarenheter.
MAGNUS BÄCKSTEDT ● 7 starter
Född:30 januari 1975.Bor:Llanharan, Wales.Deltog:1998 (70), 1999 (bröt), 2000 (123), 2004 (bröt), 2005 (bröt), 2006 (bröt), 2008 (bröt).Stall:Gan, Frankrike (1998), Crédit Agricole, Frankrike (1999, 2000), Alessio–Bianchi, Italien (2004), Liquigas, Italien (2005, 2006), Team Garmin–Chipotle, USA (2008). ■ Bäckstedtvann det klassiska endagsloppet Paris-Roubaix 2004 men är mer ihågkommen för sin insats i Tour de France 1998. Det var då han vann den 19:e etappen, 238 kilometer från La Chaux-de-Fonds till Autun. Varken förr eller senare har en svensk vunnit en etapp i Tour de France. Kraftkarlen från Linköping meddelade 2009 att karriären var över men 2012 var han tillbaka på sadeln. Bäckstedt ingick då i Team UK Youth, som sponsrades av förre F1-världsmästarenNigel Mansell. Svensken är gift med en annan proffscyklist, walesiskanMegan Hughes. Paret har döttrarnaElynorochZoe, som tävlar framgångsrikt för Storbritannien. Magnus är numera sportdirektör i det professionella damlaget Canyon/SRAM Racing, där Zoe ingår. Elynor tävlar för amerikanska Lidl–Trek.
31 juli 1998 är ett historiskt datum inom svensk cykelsport. Vad minns du?
– Etapp 19, Tour de France, etappvinst. Jag skulle kunna gå igenom kilometer för kilometer. Det sitter väldigt skarpt i minnet, oavsett hur lång tid som går. Jag hade jagat den där segern under hela touren och på den etappen bestämde jag mig för att inte köra iväg en utbrytning själv, oavsett vad som händer. Under de första fem kilometrarna var jag mer eller mindre själv och när jag kollade bakåt såg jag tolv man på hjul och ingen av dem var i närheten av totalen. Då gick det lätt att åka. Jag hade Stuart O’Grady med mig och vi kände varandra innan och utan och behövde bara titta på varandra så visste vi vad den andre skulle göra. När killarna började attackera varandra försökte jag vara så kall som möjligt. 300 meter från mål drog Pascal (Derame) spurten i fyramannagruppen. De andra drog igång samtidigt, nästan panikartat. Jag höll mig kall fram till 100 meter före mål, och då klippte jag till. Det var väldigt likt Paris-Roubaix-segern. Tre stora tramptag, sedan var jag förbi. Resten är histo
