EN KAMP I GRÖNSVARTGaisstjärna går en fajt som nykomling – men även mot sin sjukdom: ”Jag ser hoppfullt på det. Jag måste ju det, annars går det inte”
GÖTEBORG. 19 år gammal fick Axel Henriksson veta att han lider av en kronisk sjukdom. Två år senare har den gett honom skador i magen, höften, knät och foten. Men två år senare är han också en nyckelspelare i Gais allsvenska comeback och supportrarnas favorit.
Text: Henrik Lundgren Foto: Anders Deros
De sibiriska snålvindarna drar in över Gaisgårdens konstgräsplan. Ett antal grönvarta spelare är inte med på träningen, så tränaren Fredrik Holmberg får hoppa in som högerback när det ska avslutas med tvåmålsspel.
Efteråt är han glad som ett barn på julafton.
– Vi klarade 1-1! Jag kommer att gå runt med ett leende på läpparna hela kvällen, säger han och jublar.
Inne i gymmet är Axel Henriksson olyckligt ovetande om sin tränares glädjeutbrott. Den 21-årige mittfältaren gjorde några dagar tidigare sin första match på länge, och det är inget hans kropp låter honom göra ostraffat just nu.
– Jag skulle inte kalla det ett bakslag. Det är så här det är nu bara. Det har varit så de senaste två åren, dagen efter att jag spelat match så kan jag inte träna.
Vatten och dropp i en vecka
Det har gått drygt två år sedan han snabbt tvingades söka sig till akuten efter en natt med svåra magkramper. Under mer än en vecka på sjukhus fick han bara i sig vatten och dropp, och när han checkades ut hade han tappat åtta kilo.
Och fått besked om att han lider av den kroniska tarmsjukdomen Crohns.
– Det var ju inte det roligaste att få höra så klart.
Han hade precis skrivit på för Gais, lämnat Häckens akademi där det sista året fick ägnas åt rehabilitering sedan han dragit av det bakre korsbandet i knät. Nu fick han ägna ytterligare månader åt att träna upp sig själv och lära känna sin kropp.
Det skulle visa sig att det gick alldeles utmärkt att leva med Crohns sjukdom. Han får tänka lite på vad han äter och är nu inne på sitt fjärde försök med en ny medicin, som han hoppas ska hjälpa mot smärtorna på övriga ställen i kroppen.
– Men jag lever ett normalt liv, det enda är att jag kanske behöver gå på toaletten lite oftare än andra människor. Men det har inte påverkat mig särskilt mycket egentligen, förutom fotbollen. Det hade kunnat vara mycket, mycket värre.
”Förutom fotbollen” var det ja. För även om magen inte ställt till med några större
