Hennes förstfödde son tog sig hela vägen till allsvenskan. 20 år senare gick historien igen – och sladdbarnet Pontus Jansson nöjde sig inte med landets högsta serie. – Under tiden utomlands ringde han hem varje dag. Familjen betyder mycket för honom, berättar mamma Ingrid.
Text: Stefan Holm Foto: Krister Hansson
Pontus Jansson är känd för att aldrig ge upp. Han leder styrkorna tills 90 minuter är spelade, tills det inte finns några chanser kvar att utnyttja. Sedan är det sekundärt om ställningen är 2–0 eller 0–2. Så är det i Malmö FF och så har det varit i landslaget och Brentford, där han också burit kaptensbindeln.
Viljan och envisheten har han förmodligen ärvt av sina föräldrar. Ja, om Ingrid och Leif inte haft samma egenskaper hade han över huvud taget inte funnits till.
Hon växte upp i Limhamn, han i Bosse Larssons Kirseberg. De blev ett par i Lund, under en danskväll i folkparken, bosatte sig i Malmö, blev föräldrar 1971 och fick ytterligare en son tre år senare.
1975 tog det unga paret med sig pojkarna och flyttade till Arlöv. De ville ha fler barn men storken hade andra resplaner. Den passerade aldrig över höghuset vid Grönvägen, där familjen bodde i fem år, och det skulle dröja innan den hittade till radhuset på Virvelvägen 26.
När Ingrid väl blev gravid slutade det med missfall men skam den som ger sig. När Peter skulle fylla 20 och Stefan 17 fick de veta att de skulle få ett syskon.
– De reagerade faktiskt inte så mycket. De visste att vi ville ha fler barn och var beredda. Det tog lång tid men de hade inga problem med att få en lillebror i den åldern. De har alltid värnat om Pontus och passade honom mycket när jag jobbade obekväma arbetstider. De har fortfarande en fin relation, berättar Ingrid Jansson, som har jobbat inom vården i hela sitt yrkesliv.
Leif tränade sina äldsta söner i Kirsebergs IF och skulle göra detsamma med ”Ponne”, fast i Arlövs BI. Han började spela fotboll som sexåring och följde snart med sin far till Malmö FF:s hemmamatcher på Malmö stadion. Han var anfallare på den tiden, resen som skulle bli mittback i Premier League och landslaget.
Att Pontus skulle lyckas var egentligen ingen sensation. Han hade ju två bröder att brås på. 1989 utsågs Peter Jansson till Årets junior inom Malmöfotbollen. 1997 värvades han till Trelleborgs FF men det blev bara en säsong i allsvenskan. Försvararen använde ju huvudet
