Vinnarskallens mästardrag Guldtränaren Jönssons recept för nya framgångar: ”Vi måste inse att det är en lång resa och den börjar nu”
Nästan allt han rör vid förvandlas till guld. Möt hockeyns Midas. – Jag tål att förlora i sällskapsspel – fast vi kanske måste ta en returmatch, säger Växjötränaren och vinnarskallen Jörgen Jönsson, 50.
Text: Stefan Holm Foto: Suvad Mrkonjic Stefan Holm
Spelarna i Färjestad hade besegrat HV71 med 3–2 i Löfbergs arena och lämnade isen med guldhjälmar på huvudet. Det var den 8 april 2009 men datumet väcker inga minnen hos en av svensk hockeys giganter. Det spelar ingen roll att det var hans sista match i karriären.
– Det var länge sedan. Vad hände då? undrar Jörgen Jönsson.
Andreas Andersson, som överhör samtalet från sin plats i tränarrummet i Vida arena, minns däremot. 44-åringen var målvakt i Jönköpingslaget på den tiden, avlastade Stefan Liv och skötte båsdörren i slutspelet. Dagen efter den avgörande finalmatchen fyllde han 30 men saknade dubbla anledningar att fira.
– Det var den dagen, alltså. Det var en konstig säsong med ett avslut som heter duga. Redan i slutet av november var jag nära att sluta eftersom doktorn sa att det räcker. Jag spelade klart ändå och ville avsluta på bästa sätt. En dröm blev verklighet, säger Jönsson.
Efteråt blev du guldmålad av Sportbladet. Har du kvar bilderna?
– Ha, ha, ha. Det togs bilder med en rullator och allt vad det var. De ligger någonstans men inte långt fram. Det var häftigt, så klart. Jag ingick i en drivande kedja med Peter (Nordström) och Per (Åslund) och fick till ett bra slutspel. Det kändes rättvist att få bli uppmärksammad.
Jörgen Jönssons karriär är en enda lång framgångssaga och slutkapitlet är inte skrivet än. Den värmländske ängelholmaren vann TV-pucken med Skåne och var bara 19 år när han hjälpte Rögle att för första gången avancera till det som hette elitserien. Det var den 3 april 1992, ett annat oförglömligt datum som han inte har koll på.
”Energin smittar”
Jörgen Jönsson tittade aldrig bakåt som aktiv och när han väl tillät sig att göra det hade han vunnit fem SM-guld med Färjestad, spelat 285 matcher för Tre Kronor, blivit olympisk mästare två gånger och samlat ihop nio VM-medaljer, varav två i guld.
Det hade varit fullt möjligt att hoppa bungyjump från Jönssons lägstanivå och han blev förstås inte utan belöning. Han äger ett av hockeyns vackraste skrotupplag men det var först för några år sedan han kånkade in ett prisskåp i huset i Karlstad.
– Det står på nedervåningen, vid tv:n. I Växjö
