MODO I NÖD & LUST Kärleken till en hockeyklubb – en berättelse i tre delar: 4 SM-guldet 4 Degraderingen 4 Återkomsten till SHL
ÖRNSKÖLDSVIK. Tre datum, fyra upplevelser. Modo är tillbaka i SHL och många har mycket att berätta. Tränaren Mattias Karlin, spelaren Ville Jonsson, supportern Harriet Nilsén och sportchefen Henrik Gradin minns SM-guldet, nedflyttningen och återkomsten. Text: Stefan Holm
Mattias Karlin jobbar som personlig assistent och ägnar kvällar och helger åt hockeyn. Han har precis avslutat sin tredje säsong som huvudtränare i KB65 och eftersom lillebrorsan Jimmy ingår i truppen har han sällskap på bilresorna mellan hemmet i Örnsköldsvik och ishallen i Bjästa.
Det var inte så här Mattias hade föreställt sig sitt hockeyliv, att han som 27-åring skulle stå i ett division 2-bås och coacha amatörer för kaffepengar. Det kunde ingen förutspå men det blev som det blev.
Karlin är en av de största talanger Modo någonsin har fostrat. Han vann TV-pucken med Ångermanland två år i rad, utsågs till turneringens bäste forward, hjälpte Modo att vinna U16- och J18-guld, var självskriven i ungdomslandslagen och gjorde elitseriedebut redan som 16-åring.
Underbarnet från Fanérvägen i Domsjö blev känd som den nya Foppa och levde upp till omgivningens omänskliga förväntningar. Lagkamrater som Samuel Påhlsson, Per Svartvadet, Hans Jonsson, Andreas Salomonsson, Frantisek Kaberle, Pierre Hedin, Niklas Nordgren, tvillingarna Sedin och Mattias Weinhandl hamnade i NHL och det var en självklarhet att Karlin skulle ingå i det där resesällskapet.
Han blev draftad av Boston Bruins 1997 och skrev under ett treårskontrakt i juli 2000, så Mattias packade ner drömmen och korsade Atlanten. Raketkarriären skulle fortsätta med farmarlaget Providence Bruins som avfyrningsramp men under sin andra AHL-säsong hände det som inte fick hända.
När Mattias sluter ögonen kan han se händelseförloppet och känna smärtan. ”Killer Karlin”, som den tacklingsvilliga centern kalllades over there, befann sig bakom motståndarkassen och skulle göra sig spelbar framför målet när han blev tacklad snett bakifrån. Han kände hur höger knä trasades sönder och blev liggande på isen.
– Tacklingen tog dåligt, precis när jag skulle vända upp. Kroppen var på väg åt ett håll men ena benet blev kvar i isen. Det blev en jäkla vridning.
Där och då, i en match mot Manchester Monarchs den 5 januari 2002, slocknade en av svensk hockeys största framtidsstjärnor.
Mattias Karlin flyttade hem och skrev på ett tvåårskontrakt med Modo men comebackförsöket
