Fagerlund: ”Det lär inte bli Etihad Stadium, Old Trafford, Anfield eller någon annan av de större arenorna som levererar de mest autentiska upplevelserna denna säsong”
FRIDA FAGERLUND frida.fagerlund@aftonbladet.se
LONDON. Titta bortom miljarderna, det politiska spelet och den omritade fotbollskartan.
Vad finns där?
Åtminstone en nött, charmerande arena vid namn Kenilworth Road.
I den ljumna juninatten avfyrades fyrverkerier, Ilkay Gündogan höjde sin sista buckla med hemadress i Manchester och Erling Haaland begravdes under en norsk flagga.
Stämningen i Istanbul borde ha varit rakt igenom magisk, vilket många förmodligen skulle beskriva den som. Men samtidigt som Pep Guardiola filosoferade kring hur han slutligen lyckades nå det stora målet, fanns en annan, gnagande känsla.
Det var inte ens anklagelserna mot Manchester Citys finansiella verksamhet som störde mest.
Hela scenen, från faktumet att president Recep Tayyip Erdogan satt på hedersläktaren, till att ägarna av finallagen drivs av politiska motiv, blev en sinnebild för den moderna fotbollen 2023.
Saudiarabien redan innästlat
Denna sommar har dominerats av en annan växande stormakt.
Saudiarabiens storsatsning påminner om Kinas försök att etablera sin inhemska liga för några år sedan. Skillnaden är att kineserna drevs av prestige, med högt uppsatta mål som bland annat inkluderade VM-guld inom femton år (de har sju år på sig att lyckas). Saudiarabien gör investeringar för att säkra sitt lands framtid och är nu så innästlat i den engelska fotbollen att det troligtvis är för sent för att stoppa.
De berörda verkar inte allt för ledsna ... Än så länge.
Chelsea, vars ägare Clearlake Capital också har kopplingar till den saudiska investeringsfonden, är en av många klubbar som har skeppat oönskade (och i vissa fall önskade) spelare till Mellanöstern. 26-årige Rúben Neves flytt från Wolverhampton till Al-Hilal markerade att detta är tänkt att vara mer än bara en liga för avdankade stjärnor.
Att Jordan Hendersons förhandlingar med Al-Ettifaq framstått som ett av de största sveken grundar sig antagligen i att han ofta har gått längst fram i tåget mot orättvisor.
Storbritannien må ha handlat med saudierna sedan 2015, men att j
