Luton drömde & luton gjorde

LUTON. Tuffa utmaningar, både på och utanför planen, har präglat resan.

Trots motgångar stod Luton enat inför sin viktigaste match på flera decennier.

Sportbladet besökte staden dagen innan fotbollslaget sensationellt tog steget upp till Premier League.

Det första som möter en utanför stationen är en tegelfasad med ett ordspråk skrivet i versaler.

”If you can dream it, you must do it”.

Så passande när Luton stod inför sin största Bank Holiday–helg, ja, någonsin. Under söndagen skulle stadens traditionsenliga karneval arrangeras för 47:e gången, den största i landet.

Vad som skulle ske på måndagen återstod att se. Jamie, som arbetar i det pampiga kommunhuset mitt i centrum, var redo att ge klartecken till ytterligare en fest.

Om bara Luton lyckades besegra Coventry på Wembley Stadium.

– Vi har en parad inplanerad för att fira. Om vi vinner kör vi på. Om inte ... ja, då har vi spenderat lite pengar i onödan, konstaterar Jamie.

Upplopp efter världskriget

Luton är mycket mer än bara en mellanstor stad norr om London (cirka 211 000 invånare). Så väl dess historia som rådande samhälleliga utmaningar får anses vara komplexa.

Det mäktiga, vita kommunhuset där Jamie arbetar stod färdigt 1936. Den gamla byggnaden brändes ned av de egna invånarna i samband med upploppen kort efter första världskrigets slut, Luton Peace Day Riots.

Ilskan grundade sig i att vissa från arbetarklassen ansåg att pengarna som spenderades på fredsparaden borde ha använts till något mer meningsfullt.

Lyckligtvis står den nuvarande byggnaden fortfarande kvar.

De flesta känner till fotbollslaget genom Kenilworth Road. Bara tanken på att se Erling Haaland och hans lagkamrater gena över några grannträdgårdar för att ta sig in på den uråldriga arenan framkallar skratt.

Baksidan av Kenilworth Road vetter mot en specialbyggd väg, anpassad för bussar som skickar passagerare till och från Luton Airport.

Två fjärdedelar av arenan är i stort sett bostäder.

”Så länge de inte bråkar så ...”

Medan jag vandrar upp och ned längs ena kortsidan studerar en äldre man, iklädd en ljusblå tradionellt muslimsk dräkt, mig. Till slut kan han inte låta bli att fråga om jag letar efter något. Han skrattar gott när jag förklarar mitt ärende:

– Vi har haft m�