HON ÅKER TILL VM I RÄTTVISANS TJÄNST 22 år efter att domarkarriären inleddes står Tess Olofsson framför sitt livs utmaning: ”Tuffaste åren var när man började döma lägre herrdivisioner som femman och sexan”
Hårda ord, glåpord och bittra kommentarer. Efter sin första match som 13-åring funderade Tess Olofsson på att lägga visselpipan på hyllan. 22 år senare ska hon döma sitt första VM – något hon har en mamma på läktaren i skånska Klagshamn att tacka mycket för.
Text: Anton Johansson Foto: Peter Wixtröm
Kanske hade det inte blivit något VM i sommar för Tess Olofsson om det inte hade varit för den där mamman på läktaren för 22 år sedan.
Hemma i Klagshamn utanför Malmö arrangerade moderklubben IFK Klagshamn en cup och en då 13-årig Olofsson fick frågan om hon kunde tänka sig att döma en match.
Det gjorde hon – och det blev en upplevelse.
– Jag minns det väldigt väl. Jag tyckte att det var kul men det var också väldigt tufft. Det var många kommentarer från spelare och ledare, svordomar och även könsord. Jag kände att jag nästan ville lämna pipan och gå därifrån, säger hon.
Men när hon vandrade ut från planen fick hon höra de där uppmuntrande orden.
– Där satt det en mamma bredvid planen som sa: ”Gud vad du är modig”. Det var en av anledningarna till att jag fortsatte och att jag inte blev knäckt av de tråkiga orden och dumma kommentarerna. Det var kul att höra att det faktiskt var någon som tyckte att man gjorde det bra och inte var helt oduglig.
Du har den där mamman att tacka för mycket?
– Haha, ja. Hade jag träffat henne igen hade det varit väldigt kul. Det har verkligen bidragit till att jag fortsatte.
Avvisade en vuxen man
Olofsson körde vidare och hemma i Klagshamn kände hon snabbt att domare var något som passade henne. Men det har inte alltid varit enkelt under alla år.
Som 14-åring fick hon för första gången avvisa en vuxen manlig ledare från planen.
– Det är speciellt att gå ut till en fullvuxen man och avvisa honom för att han betedde sig illa. Det krävs mod och skinn på näsan och i den åldern har man inte så mycket erfarenhet. Det tar tid innan man får kött på benen, säger hon.
Är det några tuffa sekvenser som sticker ut för dig under åren?
– Det jag framför allt minns som de tuffaste åren var när man började döma sju- och elvamanna samt lägre herrdivisioner som femman och sexan. Det var väldigt tufft och då dömde jag ensam och hade inga domarkollegor med mig på den nivån. I dag
