KRÖNIKA ERIK NIVA erik.niva@aftonbladet.se
Nästan 25 år har gått.
Vi har sett Zlatan Ibrahimovic spela fotboll. Vi har sett honom dribbla, vi har sett honom skydda bollen, vi har sett honom gömma bollen, vi har sett honom hitta lösningar som helt enkelt inte existerat förut.
Jag tror aldrig att vi kommer att förstå vad det var som verkligen hände.
Riktigt speciella fotbollsspelare stannar inte vid att förbättra ett lag, utan de kan faktiskt förändra en hel klubb och människorna runt ikring den.
Zlatan Ibrahimovic har påverkat en hel nation.
Eftersom allt det här har varit en enda lång saga – den mest episka idrottssaga någon av oss någonsin sett och upplevt på någorlunda nära håll – är det passande att den började precis då den började.
Han själv mot resten av världen
Sin allra första A-lagsmatch gjorde Zlatan Ibrahimovic i september 1999, några få månader innan det var dags för millennieskiftet och en ny tideräkning skulle inledas.
Sverige var ett annat land då, ett helt annat land. Förändringen går både att beskriva och värdera på många olika sätt, men grovt hugget skulle jag säga att vi gått från att vara en kollektivistisk nation till att bli ett individualistiskt folk.
Ingen enskild person har haft större betydelse för den förändringen än Zlatan Ibrahimovic.
Han kom in ensam i fotbollsvärlden, i varje fall så gav han det intrycket. Inget stort entourage, ingen ringhörna fullproppad med sekonder, inga vägvisare som pekade mot en redan uppsnitslad bana.
Det var han själv mot resten av världen, och han gillade de oddsen.
Den svenska fotbollen kom från folkhemmet, från folkrörelsemodellen. Zlatan Ibrahimovic kom från Rosengård.
På den här tiden hade de allra flesta av oss fortfarande väldigt suddiga uppfattningar om hur livsvillkoren egentligen såg ut i miljonprogrammen, men genom sin personlighet, sin karisma fick han centrum och periferi att byta plats.
Han riktade strålkastarna mot områden där någon släckt ljuset, han gav drömmar till alla dem som inte riktigt räknades. Än i dag är jag övertygad om att det var hans allra största insats, hans allra mest betydelsefulla samhällsgärning.
Och sedan kom fotbollen.
Det som bokstavligt talat gjorde Zlatan Ibrahimovic unik var att han tog med oss till platser där vi aldrig tidigare hade varit, visade oss saker vi aldrig tidigare hade sett.
Ingen kickade fotboll som han.
Hälften MMA-fajter, hälften ballerina, hälften konstnär, en tredjedels straffområdeshök, ett stort stycke vinnarmaskin. Blir helhetssumman mer än 100 procent? Exakt. Ingen kunde någonsin st
