Han blev utsedd till NHL:s bäste back. Sju gånger. Nicklas Lidström var så framgångsrik att han behöver ett separat smyckeskrin till Stanley Cup-ringarna. – Jag är väldigt stolt, säger Detroit Red Wings-ikonen.
Text: Stefan Holm Stefan Holm
Den 17 november förra året bänkade sig 859 000 svenskar framför tv-apparaterna för att titta på Tidernas hockeygala, som anordnades i Avicii arena med anledning av Svenska ishockeyförbundets 100-årsjubileum.
Inte oväntat hamnade ALS-sjuke Börje Salming i centrum i det som skulle bli hans sista officiella framträdande men han var inte den ende legendaren som hyllades under kvällen.
Börje behövde ju en backpartner i Tidernas all star-lag och svenska folket röstade fram ett för honom bekant namn och ansikte. Ja, trots en åldersskillnad på ganska exakt 19 år bildade de backpar även i verkligheten.
Det var under Canada Cup 1991, då en dröm gick i uppfyllelse för en 21-årig dalmas som använde Västerås IK som avfyrningsramp för sin raketkarriär.
– Jag hade haft honom som idol sedan jag var en liten grabb och fick chansen att spela med honom. Det var otroligt stort. Han fick mig att känna mig så jäkla bekväm direkt från början. Hans sätt att prata med mig, hans sätt att göra att man kände sig trygg. Jag ville gärna passa pucken till Börje för att han skulle sköta uppspelen men han tyckte tvärtom, att jag skulle spela på mina styrkor, det jag var bra på. ”Jag vet att du är bra offensivt, så jag tar hand om det defensiva”, berättade Nicklas Lidström i Gävle några månader senare, då legendarer från Tre Kronor och Toronto samlades för att hylla Salming och dra in pengar till forskningen.
Tidernas hockeygala sändes i SVT1, ”Game for Börje” på TV4. ”Lidas”, som även utsågs till Tidernas spelare och Tidernas back, fick sin beskärda del av sändningstiden och den hade han onekligen förtjänat.
Slut efter 20 säsonger
När Börje Salming hade öppnat dörren till NHL skrinnade Nicklas Lidström över tröskeln och visade att allt är möjligt. Han drog till Detroit efter VM-guldet 1991 och när han 20 säsonger senare berättade att han spelat sin sista match var han så stor att det är svårt att begripa.
Han avgjorde OS-finalen mot Finland 2006 med ett av de mest klassiska landslagsmål som någonsin har regisserats. Peter Forsberg, Mats Sundin och Nicklas Lidström hade ju aldrig vunnit en mästerskapstitel ihop men när de fick en sista chans så tog de den. När allt skulle avgöras förde ”Foppa”, 32, in pucken i offensiv zon, släppte den t
