Fenomenet tumba folkets lirare

9 min läsning

Sven Tumba glömde en sak när han rabblade upp sitt livs kärlekar. Ishockeyn. Tre Kronors största målskytt var så förälskad i sporten att han grät när vårisarna smälte.

Text: Stefan Holm Stefan Holm stefan.holm@aftonbladet.se

Lagkaptenen Sven Tumba i 10–0-segern mot Norge under VM i Finland 1965.
Foto: GUNNAR TINGSVALL, AFTONBLADETS BILDARKIV, TT

Hjärtinfarkten och beskedet om prostatacancer var tydligen bara början. Sven Tumba har fått ytterligare en smäll av livet. Det är därför han sitter där han sitter den här oktoberdagen 2010, i en svart skinnfåtölj med hög rygg i hemmet i Rydbo, tre mil norr om Stockholm. Legendaren ser plågad ut när han lyfter vänsterbenet upp och ned från fotstödet. Han har, ska det visa sig, ett år kvar att leva.

Tumba berättar om den brutna lårbenshalsen, om månaderna på Danderyds sjukhus, om hur läkarna satte in en ny höftled.

– Jag hade haft ont i höften länge och i somras brast skiten. Plötsligt befann jag mig på intensiven. Det var en otrolig pärs men nu är höften fixad. Det är otroligt vad läkarna kan göra nu för tiden. Uj, uj, uj.

Sven Tumba får anstränga sig för att ta sig de få metrarna till matbordet, där hustrun Mona serverar varma mackor. Sedan, när tallriken är tom, greppar han kryckorna och går några varv runt bordet.

Tumba är 79 år, men rastlösheten är oförändrad, drivet, nyfikenheten och livslusten likaså. Gamängen som nådde landslagen i både ishockey, fotboll och golf har varken tid eller lust att vara gammal, sjuk och beroende av andra.

Han säger att han längtar till sitt andra hem, i Palm Beach, Florida. Där ska han träna i den uppvärmda poolen. Skåvsjöholmssundets kalla vatten, som gnistrar utanför fönstren, bjuder knappast in till vattengymnastik.

– Det är jobbigt. Ja, du ser ju när jag går. Rörligheten har kommit tillbaka och jag kan gå med hjälp av kryckorna men det får gärna gå lite fortare. Jag har mycket att göra så när jag blir frisk väntar jobb dygnet runt. Sedan, i december, hoppas jag kunna spela golf igen.

”Jag var en ledartyp”

Nästa år, på sin 80-årsdag, ska Sven Tumba ha startat 80 skolor för föräldralösa barn runt om i världen. Det första delprojektet, i Kenya, startar den 10 november.

Samma dag ska Sven befinna sig i Tumba för att se sin egen tröja hissas mot Ishusets tak.

Inte långt därifrån, på sjön Aspens is, startade hans hockeykarriär. Sven var tio år då, när familjen flyttade från Stora Essingen till Tumba.

– Jag var en ledartyp och lockade ut de andra ungarna så fort det var fin is. Det var lika

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar