Han vann aldrig Stanley Cup, tog aldrig guld med Tre Kronor – men det spelar ingen roll BÖRJE ÄR STÖRST AV ALLA
Han var försvararen som aldrig backade. Börje Salming slog sig in i världens tuffaste hockeyliga och visade vägen för kommande generationer svenska NHL-spelare. – Jag spelade mer kanadensiskt än kanadensarna. När de gick ner på knä för att täcka skott slajdade jag och täckte med hela kroppen. Jag gav allt och var sanslöst orädd. Gruvarbetarsonen från Kiruna blev bara 71 år men hans minne kommer alltid att leva vidare.
Text: Stefan Holm Stefan Holm
När Aftonbladet digitaliserade fotoarkivet fyllde kuverten med printade bilder inte längre någon funktion. Det resulterade i intervjuserien ”Här är ditt arkiv”, som byggde på samtal kring de svartvita bilderna varefter huvudpersonerna fick behålla sin beskärda del av kulturskatten.
Björn Borg, Kjell ”Hammaren” Johansson, Sixten Jernberg, Jonas Thern, Pekka Lindmark, Linda Haglund, Frank Andersson, Sven Tumba, Jan Boklöv, Annichen Kringstad, Lennart ”Hoa-Hoa” Dahlgren, Ann-Louise Skoglund, Bernt ”Bempa” Ericsson, Börje Salming. Alla ställde upp för att dela minnesbilder och prata om livet som följde.
Den sistnämnde kom till konditori Sturekatten vid Riddargatan i Stockholm en decemberdag 2010 för att låta sig intervjuas. ”BJ”, 59 år och omedveten om sitt tragiska öde, bar en ribbstickad kragtröja med en dragkedja av ungefär samma längd som ärret i hans fårade ansikte. Tennarmbanden, som berättade om hans samiska ursprung, hängde som dna-molekyler runt hans handleder.
Torontolegendaren beställde en räkmacka till kaffet men den saknade symbolvärde för hans liv. Han förklarade det med all tydlighet när vi slog oss ner vid ett bord där bilder från förr fungerade som duk.
”Vill vara en i laget”
Visst, han hade besvisligen lyckats som idrottsman, svensken som tillhörde Toronto Maple Leafs under 16 säsonger och svarade för 620 assist, vilket fortfarande är klubbrekord. Lika uthållig men inte lika flitigt återkommande var han i landslaget. Den blågula karriären omfattade 87 matcher och sträckte sig från debuten mot Tjeckoslovakien 1971, då han bildade backpar med storebrorsan Stig, via de evighetslånga hyllningarna under Canada Cup 1976 till de olympiska vinterspelen i Albertville 1992, då han som 40-åring svarade för fyra mål, tre assist och vann backarnas poängliga.
Även som företagare skulle han bli framgångsrik. Vid tidpunkten för intervjun var han engagerad i sex företag och hade licensavtal med en rad producenter. Problemet
