Om Sverige är ett avlångt land så är Dalarna ett avlångt landskap, fast på snedden. Längst upp i nordväst finns det kalfjäll och nere i söder mellansvensk bruksbygd. Däremellan ligger den mytomspunna Siljansbygden, späckad av kulturhistoria.
TEXT: ÅKE STEINWALL
Landskapets namn, Dalarna, kommer av de båda dalgångarna som Västerdalälven och Österdalälven rinner fram igenom innan de båda vattendragen förenas till Dalälven vid Djurås. Älvarna har sina källflöden i Dalafjällen, där vi också finner Sveriges sydligaste sameby inom Idre socken. Österdalälven är utbyggd med kraftverk, medan Västerdalälven inte är det. Nedanför fjällområdet präglas västra Dalarna av stora skogsområden. Miljön förändras i bygderna kring sjön Siljan som skapades när en meteorit slog ner i området för 360 miljoner år sedan.
Sydöst om denna trakt, som räknas som Dalarnas hjärtland, kommer man in i landskapets del av Bergslagen, ett område som på medeltiden kallades Järnbäraland. I den norska Sverre-sagan från 1100-talet nämns att regionen hörde till sveakungen och ännu var hedniskt. Kristnandet skedde först på 1200-talet genom Västmanlands apostel, David i Munktorp. Ett spår av detta finns kvar i det faktum att Dalarna hör till Västerås stift.
MALMBRYTNINGEN I SÖDRA Dalarna var troligen igång redan på vikingatiden, men med kristnandet kom området att organiseras med tätare band till Mälardalen, vilket främjade ekonomin. Under medeltiden anlades flera bruk för att bryta och hantera olika metaller – framförallt silver, koppar och järn. Landskapets äldsta stad, Hedemora, växte fram som en marknadsplats för bergshanteringen.
Genom sina ekonomiska framgångar blev bergsmännen också politiskt inflytelserika. Mest känd av dem är Engelbrekt Engelbrektsson som på 1400-talet inledde upproret mot unionskungen Erik av Pommerns fogdemakt genom att inta fästningen Borganäs vid Dalälven. Senare under samma århundrade skulle dalkarlar delta i Stureättens uppror mot unionsmakten i Köpenhamn.
Legendarisk är även landskapets roll i Gustav Vasas maktövertagande på 1520-talet. Men några år senare, i de så kallade klock- och daljunkareupproren, skulle dalkarlar vända sig mot den kung som de hade hjälpt till makten i Stockholm. Den sista revolten, ”stora daldansen”, inträffade tvåhundra år senare när regeringen i Stockholm hade i
