Kändast är han för de kultförklarade animationerna till tv-serien Fem myror är fler än fyra elefanter. Vi hälsar på hos författaren, illustratören och allkonstnären OWE GUSTAFSON i hans avskalade, underfundiga funkishem.
Text DAN GORDAN Arr ANETTE MÖRNER Foto MIKAEL LUNDBLAD
HEMMA HOS OWE GUSTAFSON
Bord av Ulla Christiansson.
Många av O we Gustafsons bilder framkallar ett litet leende. De rymmer en humor av det mer dämpade slaget. Som en glimt i ögat eller en liten knorr. Det kan vara den välkända rosa elefanten med knut på snabeln, en uppdykande Tintinfrisyr eller en liten herrhatt ute på promenad.
Fast när humorn kommer på tal, refererar upphovsmannen till en bok skriven av konstnären Carl Fredrik Reuterswärd (han med knut på pistolen) han nyligen läst:
– Reuterswärd säger att det finns två dödssynder för en konstnär. Det ena är att vara rolig. Konst på galleri ska vara allvarlig, bara så är den seriös och tas på allvar. Det andra är man inte ska syssla med olika saker, utan hålla sig till en genre.
OWE GUSTAFSON menar att han syndat svårt på båda punkterna. Humorn, visst. Och så mångsysslandet, i alla år som frilans. Han brukar beskrivas som allkonstnär, illustratör, tecknare och författare. Med målningar, skulpturer, illustrationer, filmer och böcker på repertoaren.
– Fast folk tror att jag ritar elefanter hela dagarna.
Han och hustrun Harriet bjuder på kaffe och pepparkaka hemma i lägenheten, tre luftiga rum och kök i en 1920-talsfastighet vid Lill-Jans plan i Stockholm. Utanför arbetsrummets fönster växer en ståtlig björk som närmaste granne. När fotografen är på besök någon vecka tidigare sitter en kattuggla på en gren alldeles utanför. Där sitter den en hel vecka utom på nätterna då den jagar. Det är sådant märkvärdigt som händer mitt i staden, men passar också bra med den lite underfundiga konstnären som själv gärna målar och skulpterar djur. Personliga och lite knasiga står några av dem uppställda på en hylla, gjutna i brons.
– På 80-talet blev vi utkörda från vår hyreslägenhet och staden erbjöd en liten kulturkåk vid Nytorget på Söder. Det var fantastiskt och fint på alla sätt med liten trädgård, och ute på torget fanns en bänk med några fyllgubbar. Det var allt, ingen kände till Nytorget då.
Men med Söders förvandling blev Nytorget ett nav i Sofo, South of Folkungagatan, och
