Hon stod sex timmar i butiken med färgprover i två stora snurror. Två dagar senare slog hon till på sex kulörer. Allt satt direkt, utan provmålning. »Det gäller att finna balansen mellan det som är kaos och det som är tråkigt«, säger konstnären Rina Eide Løvaasen.
Arr ANETTE MÖRNER Text JOHANNA ANKARCRONA Foto CAROLINA ROMARE
Det var inte helt givet att Rina Eide Løvaasen och sambon Fredrik Karlsson, produktägare på ett -bolag, skulle hamna just här, i en vindslägenhet med utsikt över bangården vid Malmö centralstation. Och, ska tilläggas, en liten bit av Öresund som skymtar mellan nybyggena i Nyhamnen.
Egentligen var ett lägenhetsköp inte heller självklart för en konstnär utan fast anställning, men 2020 hade Rina just fått ett tvåårigt arbetsstipendium från norska staten, och ett offentligt uppdrag i Ystads kommun.
– Så det fanns en tidslucka där, när jag kunde få ett lånelöfte, säger hon, som är från Porsgrunn söder om Oslo och kom till Malmö år 2010 för att börja på Konsthögskolan.
Här träffade hon så småningom Fredrik, och senvåren 2021 var de inne i den intensivaste lägenhetsletarperioden.
– Vi hade en priolista med kakelugn, balkong och sekelskifte, säger Fredrik.
Men en ganska nyinredd vind i ett hus från 1929 vid bangården stod inte med på den listan.
– Det här var fel del av stan, det var över vår budget och lägenheten hade inget av det vi ville ha, säger Rina.
ALLT FÖLL PÅ PLATS ändå. Eftersom huset har ganska brant sluttande tak har lägenheten ovanligt stor takhöjd för att vara en vind, hela 3,20 meter. Två konstnärer, Kristina Matousch och Anders Soidre, inredde vinden från början med råspont, vit spont, råa putsade väggar och synliga bjälkar, ”de fick in vindsestetiken i lägenheten och kombinerade den med väldigt smarta lösningar”, som Rina säger. Men planlösningen gjorde att spekulanterna inte stod på kö.
– Har man den pengen vill man ha balkong och fler sovrum för barnen,
