Ända sedan födelseåret 1932 har Ostindia varit en av Rörstrands mest populära serviser. Allt började med en porslinsskärva som bärgats från ostindiefararen Götheborg.
AV ÅSA ALBINSSON FOTO BUKOWSKIS, AUCTIONET M FL TACK TILL JENNY HALLSTRÖM OCH JENNY LJUNGBLOM/RÖRSTRAND MUSEUM, PORSLINSPOJKEN
I februari 1732 lägger ostindiefararen Fredericus Rex Sueciæ ut från hamnen i Göteborg och sätter kurs mot Kanton i Kina. Det är det första svenska skeppet som på uppdrag av det nyligen bildade Svenska ostindiska kompaniet seglar mot Östasien, och efter ett år och sex månader återvänder Fredericus Rex med lasten full av lyxvaror som kryddor, siden och kinesiskt porslin.
Under de cirka 80 år som Svenska ostindiska kompaniet var verksamt tror man att ungefär 30 miljoner porslinsföremål fraktades till Göteborg. Det mesta skickades vidare till andra länder, men mycket blev kvar i Sverige och såldes till kunder som hade råd att betala för det eftertraktade godset. Det kinesiska blåvita porslinet var högsta mode och många europeiska tillverkare gjorde också sina egna varianter. Ett exempel är den populära dekoren Willow med sina pagoder och persikoträd, som Rörstrand började göra 1826.
Alla skepp klarade inte seglatsen. Den 12 september 1745 gick ostindiefararen Götheborg på grund och sjönk utanför Göteborg. I början av 1900-talet bärgas tusentals föremål och skärvor från vraket, och det är en av dessa porslinsskärvor som sägs vara ursprunget till Ostindia-servisen.
Emmy Almström, gift med Knut Almström som är disponent på Rörstrand, får en dag 1930 syn på skärvan i ett skåp på sin mans kontor. På en lapp till sin man skriver hon: ”Knut. Jag tycker att du ska göra något av det här …”
Emmy Almströms uppmaning ligger rätt i tiden. 1931 är det 200 år sedan Ostindiska kompaniet bildades, och i Göteborg anordnas en minnesutställning med ostindiskt porslin där också Rörstrand deltar. En av montrarna ägnas helt åt företagets nya satsning Ostindia, som tagits fram till jubileet. I en artikel i Göteborgs Handels- och sjöfartstidningberättar direktör JM Bernström att det ”ofta från allmänhetens sida kommit önskemål om något ostindiskt”.
Med sitt blå blommönster tryckt på blåtonat porslin – dekoren är troligen ritad av keramikern och mönsterritaren Nils Emil Lundström – och sin bruna kantlinje har servisen de typiska ostindiska särdragen, samtidigt som den är modern. ”I form och stil gör det hela ett mycket vackert intryck”, skriver tidnin
