Kjell Blombergs serie från tidigt 60-tal var pressglas för det moderna hushållet.
AV ÅSA ALBINSSON FOTO AUCTIONET, KULTURPARKEN SMÅLAND/SMÅLANDS MUSEUM, RAOUL KARLSSON M FL TACK TILL RAOUL KARLSSON, PORSLINSPOJKEN
För Kjell Blomberg är 50-talet en intensiv period. Han är formgivare både vid Upsala-Ekeby och Gabrielverken, och 1954 blir han konstnärlig ledare på Gullaskruf efter Hugo Gehlin som avlidit året innan.
I mitten av 50-talet var Gullaskruf Sveriges största producent av pressglas. Formgivare som Arthur Percy och brukets ägare William Stenberg hade tidigare skapat framgångsrika serier som Reffla och Ring, och tanken var att den då 33-årige Blomberg skulle förnya Gullaskrufs formspråk. Men fortfarande med tonvikt på det välgjorda bruksglas som var brukets specialitet.
Kjell Blomberg blir snabbt en uppskattad medarbetare. Hans sobra formgivning och lyhördhet inför Gullaskrufs traditioner går också hem i pressen, där han beskrivs som ”60-talets man på Gullaskruf”. ”Han har börjat klokt med en utpräglat nykter och anspråkslös produktion i den goda vardagsvarans tecken”, skriver kritikern Ulf Hård af Segerstad i Svenska Dagbladet 1961.
De första delarna av Vinetakommer 1959. En skymt av serien dyker upp i februari 1960 i en annons för NK:s utställning Ungt folk, som visar moderna serviser och köksredskap för det unga hemmet. Varuhusets utställningsansvariga, konstnären Mona Schildt, har bland annat valt ut en ännu namnlös ”exklusiv glastallrikserie”, komponerad av Kjell Blomberg, med slätt bräm och ett finräfflat mönster på undersidan. I början av 1962 har kollektionen fått namnet Vineta, och i annonser beskrivs den som en ”funktionell och stilren pressglasserie”.
Vineta är pressglas som passar 60-talet – det är elegant, mångsidigt och stapelbart. 1962 får serien beröm från föreningen Svensk Form som anser att den hör ”till det bästa som överhuvudtaget framkommit inom denna speciella tillverkning”, och 1965 får Kjell Blomberg ett hedersomnämnande på Biennalen i Ljubljana för en skål i serien. Vineta blir en framgång hos publiken, och under de cirka 20 år som den tillverkas växer den både i antal delar och färger.
70-talet blir en svår tid för svenska glasbruk. Billigt utländskt glas konkurrerar med det svenska, och lösningen blir att satsa mer på prydnadsglas och presentartiklar för export. Serviser i pressglas har inte längre någon plats i sortimentet, och när Kjell Blomberg lämnar Gullaskruf 1977 har också Vineta slutat tillver
