”som att måla med garn”

2 min läsning

På 50- och 60-talet skapade Birgitta Werner-Johansson broderier i fantasisömmar inspirerade av modern konst.

AV ANNA LINDQVIST FOTO ÖSTERGÖTLANDS MUSEUM, HEMSLÖJDEN I ÖSTERGÖTLAND, ANNA LINDQVIST

Birgitta Werner-Johansson, 1959, i jumpern Viggar som hon ritade för Hemslöjden i Östergötland.

Brodera är roligt – både mer bundet och fritt. Det är som att måla med garn, säger textilkonstnären Birgitta Werner-Johansson som fyller 91 i år. Kreativiteten, fantasin och glädjen i att arbeta med händerna märks tydligt i hennes arbeten.

Birgitta växte upp i ett konstnärligt präglat hem i Stockholm med en pappa som var arkitekt.

– Jag ritade och målade mycket som barn och sydde dockkläder. Jag var väldigt förtjust i Elsa Beskows teckningar och John Bauers bilder i Tomtar och troll. Då tänkte jag att jag ville bli illustratör. Mina föräldrar uppmuntrade mig. Min teckningslärare på flickskolan tyckte jag skulle söka till Konstfack.

Så blev det. Birgitta sökte till textil linje på Konstfackskolan och började där 1950. I undervisningen ingick allt från klassisk konsthistoria och dräktstudier, krokiteckning och fri målning till de textila materialen med broderi, vävning och tygtryck.

– Det var fantastiskt roligt på Konstfack. Vi hade många bra lärare, som Barbro Nilsson, Maja Lundbäck, Marianne Richter och Ann-Mari Forsberg. Framför allt Barbro Nilsson har betytt mycket. Hon var uppmuntrande och positiv och förmedlade att allt var möjligt, bara vi skaffade kunnande och var flitiga.

Parallellt med arbetet som lärare på Konstfack var Barbro Nilsson konstnärlig ledare för Märta Måås-Fjetterströms vävateljéer i Båstad. Hon förmedlade sitt stora kunnande om de olika vävteknikerna och om hur färger kan kombineras till sina elever. Även Maja Lundbäck blev en betydelsefull lärare och kontakt för Birgitta.

Under studietiden praktiserade Birgitta på somrarna på Handarbetets Vänner och på Östergötlands läns hemslöjdsförening i Linköping. Där hade Maja Lundbäck anställts redan 1927 som föreningens första mönsterriterska. Hon var en av de drivande i att höja kvaliteten på hemslöjdens produkter och att föra de konstnärliga utbildningarna närmare hemslöjdsrörelsen. Tiden genomsyrades av viljan att förbättra vardagens produkter.

Efter examen på Konstfack 1955 återvände Birgitta till Linköping och fick fast anställning som textilkonstnär hos föreningen. Hemslöjden i Linköping var då en av landets största

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar