Jenny och Michael har fyllt sitt kedjehus från 60-talet med konst och design. Nordiska möbelklassiker blandas med skulpturer och tavlor.
AV JOHANNA FLYCKT GASHI FOTO CARINA OLANDER
Jenny och Michael bodde i lägenhet i centrala Stockholm när de såg en annons för kedjehuset i morgontidningen och blev nyfikna.
– Vi föll för ljuset i huset och de stora fönstren. Det sneda taket är väldigt speciellt, i ena änden på övervåningen är det lågt i tak och i den andra jättehögt. Vi tycker om att materialen är så gedigna, ek i trappan och kalksten i hall och fönsterbrädor.
För familjen har det varit viktigt att behålla så mycket av husets 60-talskänsla och originalinredning som möjligt.
– Vi fräschade upp med ny färg på väggarna när vi flyttade in och gjorde om badrummet, men i en enkel stil. Det största vi har gjort är att bygga till ett rum för några år sedan.
Inredningsstilen kallar de själva för ”en salig blandning”. De flesta möblerna och prylarna i huset är spontanköp.
– Jenny säger ofta att det inte får bli ett museum och att man måste både kunna och våga röra sig. Ett och annat föremål eller skulptur har åkt i golvet under åren, speciellt när barnen var mindre, men det har gått bra, säger Michael.
– Vi har lugnat varandra med att säga att det bara är saker, men i Michael isar nog blodet ändå, haha. Vi är lika inredningsintresserade, men Michael brinner extra mycket för konsten och jag för min garderob full med vintagekläder, berättar Jenny.
De handlar nästan uteslutande på auktion, loppis och secondhand och har alltid gjort. Michael arbetar i auktionsbranschen och Jenny går på loppis för att det är både inspirerande och hållbart.
– Och för att jag är lite snål, skrattar Jenny. Jag kan må fysiskt dåligt över nyproducerade kopior och saker från de stora kedjorna, de är döda ting utan känsla. Riktig formgivning och hantverk känns rätt i hela kroppen.
Eftersom besök
