I radhuset från 1957 löper en röd tråd från art déco till funkis i inredningen. Gabriel och Mattias har ett öga för vackra och intressanta prylar, gärna från Stockholmsutställningen 1930.
AV LINDA HELLEVIK FOTO SOFI SYKFONT
IHässelby, väster om Stockholm, bor Gabriel och Mattias i ett radhus från 1957, ritat av arkitekterna Jon Höjer och Sture Ljungqvist. Huset ligger i Hässelby villastad, ett i dag till viss del k-märkt bostadsområde där arbetare i mitten på 50-talet fick möjlighet att bygga sina egna hem – kostnadseffektiva och funktionella självbyggen i lätthanterliga material. Radhuset består av fyra halvvåningsplan med fyra rum och kök där snedtaket på övre plan mäter över tre meter.
– Jag brukar kalla husets arkitektur för senfunkis, och med hänsyn till husets historia och mitt brinnande intresse för inredning och föremål från 20-tal till 50-tal skulle jag säga att vår inredningsstil är en blandning av elegant art déco och ädel funkis, säger Gabriel.
Han fyller gärna sitt hus med rariteter och kuriosa som man vanligtvis inte ser i moderna hem i dag.
– Jag samlar på föremål från Stockholmsutställningen 1930, och jag hade gjort mycket för att kunna resa tillbaka i tiden och besöka den där mytomspunna utställningsplatsen som byggdes upp för att en kort tid senare rivas, berättar Gabriel.
Gabriel har en förkärlek för tenn, keramik och textilier av formgivare som Sylvia Stave, Ewald Dahlskog och Josef Frank.
– Jag försöker att inte bli alltför regelstyrd utan köper även på mig prylar bara för att de är vackra, men jag vill gärna att allt kommer från samma tidsepok.
Han fyndar gärna på loppis men hittar också många prylar på säljsajter och nätauktioner.
– Eftersom jag inte har körkort så har många fynd forslats via tunnelbana och taxi, det största inköpet som åkt kommunalt måste ha varit kamellampan av Josef Frank, jag minns många frågande blickar när jag stod
