God konst till bra pris var tanken med Konstfrämjandets litografier som började ges ut 1948. Bland de grafiska bladen finns både tidstypiska motiv och kända konstnärer.
AV VIVECA CARLSSON FOTO AUCTIONET, BUKOWSKIS, LAURITZ, METROPOL TACK TILL NIKLAS ÖSTHOLM/KONSTFRÄMJANDET
KONSTFRÄMJANDETS LITOGRAFIER
Skräckkonst var ordet som på 40-talet användes om massproducerade oljemålningar och billiga fyrfärgstryck, det vi i dag kallar hötorgskonst. 1945 tog Nationalmuseum tag i frågan om den dåliga konsten och ordnade utställningen God konst i hem och samlingslokaler. Ambitionen var att i folkbildningsanda lära ut vad god konst var och göra den tillgänglig för alla.
Utifrån utställningens tankar bildades 1947 Folkrörelsernas Konstfrämjande. Organisationerna som tog inititaviet var delvis desamma som varit med i utställningsarbetet, allt från HSB, TCO, LO, Folket i Bild och Folkets hus-rörelsen till arbetsgivarnas SAF. Konstfrämjandet gav konstnärer uppdraget att ta fram litografier – alltså konstverk som kunde tryckas i en upplaga på några hundra exemplar. De flesta av konstnärerna hade främst målat i olja, så tanken att skapa grafiska blad var ny och ovan, och även här krävdes det ett visst missionerande.
Litografierna var signerade och numrerade, de var ”äkta konst”, men eftersom de gjordes i mer än ett exemplar blev de billigare än en oljemålning. I kataloger och medlemsblad som gavs ut förklarade man pedagogiskt: ”Vad är skillnaden mellan en originallitografi i färg och en färgreproduktion frågar sig mången.”
Konstfrämjandet arrangerade utställningar över hela landet. På museer och i Folkets hus visades litografierna upp, och de kunde också beställas på postorder eller vid arbetsplatsbesök.
I den första kollektionen från Konstfrämjandet, 1948, fanns 34 olika litografier av etablerade konstnärer som Albin Amelin, men också Halmstadgruppens surrealister, mer okända yngre konstnärer och norska och danska konstnärer. 58 kronor (1344 kr i dagens priser) kostade en litografi, inklusive ram. Bland motiven fanns landskap och blommor blandat med skildringar av vardagsliv, som scener från stålverk och hamnar.
Verksamheten växte och Konstfrämjandet värvade lokalombud och arbetsplatsombud, och skaffade egna lokaler att visa konst i. En del konstnärer väckte köplusten mer än andra. Namn som Roland Svensson, Gustav Rudberg, Sven X-et Erixson, Albin Amelin och Olle Olsson Hagalund återkom därför med jämna mellanrum i kollektionerna som släpptes vår och höst.
