Fiasko!

Ibland blir det designfiasko när formgivare tänker nytt. Det går inte att undvika. Så var det med Arne Bregers vackra vattenkanna i plast som läckte vatten i limfogen, så var det när första försöket att tillverka 50-talspinnstolen Fanetts formpressade teaksits fick formen att explodera och hela fabriken att fyllas med damm, och när 60-talets uppblåsbara plastmöbler ganska snart fick punka.

Vad gäller Gustavbergs och Wilhelm Kåges storsatsning på funkisservisen Praktika (sidan 74) så var det inget fel på funktionen. Den var just så smart och mångsidig som namnet lovade, och tidningarnas konstkritiker hyllade den. Det var bara det att den var tråkig. Kunderna ville inte ha den ens när man satte knoppar i form av kycklingar och julgranar på karottlocken.

Trist, tråkigt och tantigt tyckte också Kerstin Mauritzson att det var när hon i början av 60-talet fick i uppdrag av sin chef på hemslöjden att göra mönster till tvistbroderier (sidan 56). Men hon löste det galant med en ny sorts garn, en ny sorts motiv och nya färgkombinationer. Det blev nytänkande broderisatser som såldes i tusental.

Och missa inte bilderna från Arne Jacobsens eget radhus (sid 24). Radhusträdgården var i flera decennier Arne Jacobsens experimentverkstad där han flyttade och bytte ut växter som han sedan målade av och fotograferade. Här testade han idéer som han sedan använde till att skapa de gröna uteytor som ingick i hans stora byggprojekt. På så sätt höll han en d