Jag har sagt farväl till bibelns gud

J O , H Ä R Ä R några glimtar: En människoformad kropp i superstorlek med manliga drag och med glänsande friskt röd hud, doftande av regnmoln och rökelse. [...] Hans biceps är svällande. Hans underarm

ag känner mig som en kriminalkommissarie när färjan glider in mot den kompakta dimman i Visby hamn. Gråvädret är som hämtat ur en deckarupptakt. Fast det brott jag ska ägna mig åt på ön är redan färdi

IGUL KLÄNNING och enorm hatt, prydd av massor av fjädrar, trollbinder Inga Tvivel ett hundratal barn i åldrarna sju till nio år i aulan på Sjöängsskolan i södra Stockholm. Barnen sjunger, klappar, vis

En vårdag vid kusten 2024, det är grått, trist och dyigt. Hanöbukten breder ut sig med sitt bräckta vatten. I en hage betar hästar. –Ok, I get it, jag fattar, tänker Saskia Vogel där hon blickar ut öv

Fåglarna kvittrar, äppelträden står i blom och Björn Ranelid tuggar på en skorpa i trädgården. Det är försommar i Kivik – platsen på Österlen i Skåne där han och hustrun Margareta tillbringar årets mi

VÄ R L D E N Ä R full av tecken på att Gud finns, men betyder det att Guds existens går att bevisa? Nej, jag tror inte det. Och det är ingen ny insikt. Långt innan vi människor började kartlägga unive