En läkares upplevelser av dödsfall i den nära familjen gjorde det tydligt för honom att yrkesrollens förhållande till döden inte räcker till. Det fick honom att skriva en bok med perspektiv och kunskap hämtade även utanför den medicinska sfären.
TEXT BJÖRN FAGERBERG
D E T Ä R E N söndagskväll i november och jag befinner mig på Västra kyrkogården i Göteborg. Den här kyrkogården med sina kullar och skogspartier är stor, nästan trettiotusen gravar. När jag tar mig fram i mörkret flimrar gravlyktornas ljus från alla håll. Människor skymtar vid gravarna och det hörs stilla röster, ibland ett skratt, och vid en grav verkar det vara en liten fest. Det är en tidlös skymt av samhörighet mellan levande och döda. I denna stund känns döden begriplig som en naturlig del av livet med generationer som avlöser varandra. Det är en trösterik upplevelse av kollektiv och existentiell natur som är ovanlig i vår tid.
Associationen går till Día de muertos i Mexiko. Den högtiden äger också rum i början av november och är en katolsk fest med de döda som har rötter i förspansk kultur. Även på andra håll i världen och sedan lång tid tillbaka uppmärksammas de döda just vid denna tid på året. Kollektiv gemenskap är av hävd en viktig del av förhållandet till döden.
Med denna ovana känsla av en större samhörighet har jag nu kommit fram till min pappas grav, sopar bort höstlöven och tänder ett ljus. Han dog för ett femtontal år sedan vid åttionio års ålder. Trots dövhet och tilltagande demens under de sista åren behöll han länge sin positiva syn på livet. Mot slutet fick han en stroke och hamnade på en demensavdelning, där han snabbt tappade den sista livsgnistan. Döendet, som präglades av oro och värk, krävde lugnande och smärtstillande mediciner som nog påskyndade slutet. Döden kom som en befriare. Han hade levt ett långt och innehållsrikt liv fram till den sista tiden.
Nästa grav som jag tar mig till är mer besökt. Här brinner redan ett ljus och ligger en krans. På den lilla gravstenen ligger ett Fuck cancer-armband. Vår dotter Emelie begravdes här för tio år sedan. Hon dog av cancer nio månader efter det att sjukdomen upptäcktes och hennes andra son hade kommit till världen med kejsarsnitt. Det
