Vad är krig bra för?

SIGNERAT

VÅ R T I D Ä R betydligt fredligare än stenåldern, påpekar den amerikanske professorn i fysiologi och geografi vid UCLA, tillika populärvetenskaplige författaren, Jared Diamond i sin bok The world until yesterday (2012). Samma poäng gör den amerikanske evolutionspsykologen Steven Pinker i The better angels of our nature: Why violence has declined (2011). Dessa tankar har sedan vidareutvecklats av den brittisk-amerikanske arkeologen och historikern Ian Morris i boken War! What is it good for? (2015).

Morris, som är professor i klassisk kultur vid Stanford University, visar att under stenåldern dog 10–20 procent av befolkningen en våldsam död. Motsvarande siffror för moderna förhållanden är 1–2 procent, alltså bara en tiondel av nivån på stenåldern.

Den inflytelserike tysk-brittiske sociologen Norbert Elias pekar i sin klassiska bok Űber den Prozess der Zivilisation (1939), som paradoxalt nog kom ut just före andra världskriget, på hur europeiska stormän från och med medeltiden blev allt mindre benägna att bruka våld och i stället gradvis kom att anamma fredliga seder. Elias ser detta som centralt för den moderna civilisationens framväxt.

Norbert Elias, och i hans anda William Golding som skrev Flugornas herre (1954), uppfattar människan som i grunden våldsbenägen. Detta i motsats till bland andra den franske 1700-talsfilosofen Jean-Jacques Rousseau och den amerikanska socialantropologen Margaret Mead, som i sin klassiska Coming of age in Samoa (1928) framhäver det fredliga och närmast idylliska i människans naturtillstånd. I efterhand har det visat sig att Mead nog hade övertolkat betydande delar av den polynesiska kulturen, som inte alls var så fredligt promiskuös som hon föreställde sig.

MED REFERENS till den engelske 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes bok Leviathan driver Ian Morris tesen att det var framväxten av en allt starkare statsmakt, vilken han kallar just Leviathan, som har resulterat i den minskande risken att dö en våldsam död. Att Leviathan växte fram var i sin tur en konsekvens av det han kallar produktiva krig. Med det avser Ian Morris krig som, ehuru akut brutala, leder till uppkomsten av starkare stater som kan integrera förlorarna och leda till ökat välstånd och reducerade våldsnivåer. Formeln lyder: på kort sikt förfärligt, på längre sikt fruktbart.