Känslor – statusmarkör eller samhällsfördärv?

VI SITTER I BILEN. Jag svänger tvärt till vänster och sen till höger. Tar av från den stora vägen som leder hem, för att istället åka på mindre vägar. - Vet du varför jag åker den här vägen, frågar ja

VI SITTER I BILEN. Jag svänger tvärt till vänster och sen till höger. Tar av från den stora vägen som leder hem, för att istället åka på mindre vägar. - Vet du varför jag åker den här vägen, frågar ja

Det är lite som med gamla skivspelare. Folk säger att det är förlegat, att vi borde lämna det bakom oss. Men sen sätter man på en vinyl och plötsligt hör man något som Spotify aldrig kan återskapa. De

Runt middagsbordet, på jobbet, under föräldramötet eller i tvättstugan. Ganska olika omständigheter men med en gemensam nämnare. Vi undviker helst att det uppstår dålig stämning när vi är där. Men att

Det är lite som med gamla skivspelare. Folk säger att det är förlegat, att vi borde lämna det bakom oss. Men sen sätter man på en vinyl och plötsligt hör man något som Spotify aldrig kan återskapa. De

● Visst hade det varit praktiskt om varje känsla hade en egen plats i hjärnan? Så att man liksom visste var man hade dem. Eller i alla fall om de var samlade på ett och samma ställe, i ett ”känslocent