Trots att vi i dag lever mer välordnade och längre liv än förr i tiden, har människans evolution inte alls upphört. Och det går även att förutsäga vilken framtida utveckling som är mest trolig.
TEXT NICHOLAS LONGRICH
MÄNSKLIGHETEN ÄR DET extremt osannolika resultatet av 4 miljarder år av evolution. Från självreplikerande molekyler i arkaiska vattenpölar, via ögonlösa fiskar i de kambriska havsdjupen, till små ulliga däggdjur som sprang ifrån hungriga dinosaurier i mörkret – och sedan, slutligen, vi själva.
Evolutionen bygger på att små misstag sker när gener kopieras inför nästa generation. Om den nya individen klarar sig bra, tenderar de nya generna att föras vidare. Detta har upprepats under miljarder generationer, och till slut uppstod Homo sapiens.
Men evolutionen upphör inte med oss, och vi kanske till och med utvecklas snabbare än någonsin.
Världen kommer att förändras på sätt som vi inte kan föreställa oss, men vi kan likväl göra kvalificerade gissningar. En bra metod är att titta på trender i det förflutna. De säger att vi sannolikt kommer att bli mer långlivade samt vara både längre och gracilare. Vi kommer att vara trevligare och mindre aggressiva, men – överraskande nog – ha mindre hjärnor. Såsom en golden retriever kommer vi att vara vänliga och glada, men kanske inte så intressanta.
SLUT MED NATURLIGT URVAL?
Vissa forskare hävdar att civilisationens uppkomst satte stopp för det naturliga urvalet. Och det är sant att de selektiva tryck som dominerade förr – rovdjur, svält, pest, krig – i stort sett har försvunnit.
Men andra saker driver evolutionen i dag. Även om naturen är mindre farlig numera, behöver vi fortfarande hitta partners och skaffa barn, och därför spelar sexuellt urval en större roll nu än tidigare i vår evolution.
Den onaturliga miljö som vi har skapat – kultur, teknik, städer – innebär nya selektiva tryck än de vi utsattes för under stenåldern. Vi är dåligt anpassade till denna moderna värld, så vi måste anpassa oss. Det är precis sådant som evolutionen är bra på.
Den processen har redan börjat. När vår kost för 10 000–15 000 år sedan började omfatta spannmål och mejeriprodukter utvecklade vi gener som gör att vi kan smälta stärkelse och mjölk.
