Vi vet inte – ännu.
AV MAGNUS IVARSSON
D E T K A N V E R K A långsökt att åka långt ut i rymden till en öde planet och tro att något ska leva – eller i vårt eget fall, överleva – men faktum är att bland de himlakroppar vi känner till är Mars den bästa kandidaten.
Mars är inte jorden men ändå den planet i solsystemet med förhållanden som mest liknar jordens. Merkurius är för nära solen. Venus är ett hett, svavelosande helvete. Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus är gas- och isjättar och har därför inga fasta ytor av berg. Det finns ett flertal månar, bland annat vår egen, som åtminstone erbjuder fast mark under fötterna, men de är fortfarande månar vilket innebär låg gravitation, ingen atmosfär och extremt låga temperaturer. Ett fåtal kan ha betydelse för mikrobiologiskt liv, men några förstahandskandidater för kolonisering är de inte.
Mars har däremot en yta av berg och dess gravitation är en tredjedel av jordens, inte perfekt men ändå något som håller en kvar. Temperaturerna är låga, atmosfären väldigt tunn och strålningen hög, men ändå är det den bästa kandidaten bland solsystemets planeter och månar. Att upprätta en koloni på Mars är görbart. Och Mars är förmodligen den planet som vi enklast kan förändra och göra tillräckligt jordlik, alltså beboelig. Faktum är att Mars var relativt jordlik tidigt i sin barndom, och det är därför vi tror att liv skulle ha kunnat uppstå där, och kanske överlevt in i våra dagar. Om de två planeterna var så lika varandra och en av dem uppenbarligen gav upphov till liv, är det då så osannolikt att liv uppstod även på den andra? Men trots ingående studier och en strid ström av sonder till Mars har vi ännu inte hittat bevis för marsianer. Mänsklighetens kanske största fråga, som David Bowie så fint formulerade, ”Is there life on Mars?”, är alltjämt obesvarad.
DRÖMMEN OM MARS
För mig väcktes intresset för Mars, och rymden i allmänhet, i tidig ålder tack vare science fiction. Redan som ung var jag storkonsument. Inte på ett ohälsosamt sätt, men jag har förmodligen plöjt fler böcker och filmer än genomsnittet. Jag minns tydligt papperskassarna på golvet i mitt pojkrum som var fulla av VHS-band med inspelade filmer och serier. Jag minns den rullande bilden på min lilla tv som hela tiden tappade färg och kastade skuggor i taket när jag långt in på småtimmarna följde kapten Bowmans
