Det är allmänt känt att många framstående konstnärer har haft psykiatriska problem. Mindre bekant är att friska anhöriga till psykiskt sjuka personer tenderar att vara mer kreativa än människor i allmänhet, skriver Simon Kyaga & Jonas Mattsson.
SIGNERAT
I EN STUDIE på 1980-talet fann den amerikanska psykiatern Nancy C. Andreasen att affektiva sjukdomar, i synnerhet bipolär sjukdom, är vanligare bland författare än hos andra. Det hävdade hon efter att ha studerat studenter på den välrenommerade författarutbildningen Writers’ Workshop vid University of Iowa.
Några år senare gick hennes adept Arnold M. Ludwig igenom biografier över drygt tusen framstående personer som publicerats i tidskriften New York Times Book Review mellan 1960 och 1990. Han fann att det är vanligare med bipolär sjukdom, schizofreniliknande psykoser och depression bland personer med konstnärliga yrken.
MEN MINST LIKA intressant är att friska släktingar till psykiskt sjuka personer – vilka inte sällan själva är alltför sjuka för att kunna utöva något yrke alls – är mer kreativa än folk i allmänhet.
År 1970 jämförde den isländske medicinaren Jón Löve Karlsson släktträden över landets befolkning med listor över vilka som hade studerat vidare, gett ut böcker och dessutom presenterats i Íslenskir samtidarmenn, ett slags isländskt Vem är det? för framstående män. Resultaten visade en överrepresentation av framgångsrika och kreativa individer bland släktingar till patienter med schizofreni eller bipolär sjukdom. Efter att ha fortsatt på sitt forskningsspår sammanfattade han på 1980-talet sina slutsatser så här: »Släktingar i första ledet till psykotiska patienter har visat sig vara mer framgångsrika än den isländska befolkningen i stort.«
Den amerikanska psykologen och forskaren Kay Redfield Jamison ritade på 1990-talet upp släktträden för författarna Lord Tennyson och Virginia Woolf, tonsättaren Robert Schumann och målaren Vincent van Gogh – och fann ovanligt mycket psykisk sjukdom.
Trots dessa och andra liknande studier har sambandet mellan psykisk sjukdom och kreativitet fortsatt att vara omdiskuterat i vetenskapliga sammanhang. Det har ofta rört sig om små urval och den lockelse som finns i att välja studieobjekt som bekräftar den tes man vill pröva.
Det är bakgrunden till att en av oss – Simon Kyaga – tillsammans med forskarkollegor vid Karolinska institutet för ett antal år sedan undersökte frågan om ett samband mellan kreativitet och psykiatriska diagnoser genom att sammanställa stora mängder register
