Så upptäckte vi att nutida människor har neandertalgener

9 min läsning

Ytterst få trodde på idén, knappast ens artikelförfattaren själv, men till slut lyckades forskargruppen bevisa ett genflöde.

TEXT SVANTE PÄÄBO

Svante Pääbo med ett neandertalarkranium. Det var i maj 2010 som neandertalargenomet publicerades i Science, en av världens två mest välrenommerade vetenskapliga tidskrifter.
Detta, i förening med hans forsatta forskning, ledde till att Svante Pääbo i höstas fick Nobelpris i fysiologi eller medicin.
FRANK VINKEN

FÖR ATT STUDERA neandertalarnas genom (arvsmassa) byggde jag och min forskargrupp i Leipzig upp ett internationellt konsortium av forskargrupper i början av 2000-talet. En av de första frågorna vi ville besvara var: Har neandertalarna bidragit med DNA till de människor som i dag lever i Europa? Neandertalarna fanns ju trots allt kvar när de anatomiskt moderna människorna dök upp här för ungefär 40 000 år sedan. Vissa paleontologer tyckte sig se neandertalardrag i skeletten från tidiga moderna människor i Europa, men de flesta paleontologer höll inte alls med.

Inte heller hade vår analys år 1997 av en neandertalares mitokondrie-DNA (en mindre, separat del av arvsmassan) gett oss anledning att tro att någon del av genomet hos vår tids människor skulle komma från neandertalarna. Men bara neandertalarnas genom i cellkärnan kunde ge ett definitivt svar på den frågan. Kärngenomet består av över 3 000 000 000 nukleotider (»genetiska bokstäver«), medan det mitokondriella genomet bara har 16 500 nukleotider.

Om ett barn föddes till följd av ett möte mellan en neandertalare och en modern människa skulle 50 procent av dess DNA komma från vardera gruppen. Om barnet sedan växte upp bland moderna människor och fick egna barn med dem, skulle de barnen i genomsnitt ha 25 procent neandertalar-DNA, barnbarnen 12,5 procent, barnbarnsbarnen 6,25 procent och så vidare. Andelen minskar alltså snabbt, men 6 procent av ett genom motsvarar ändå över 100 miljoner nukleotider.

Och så småningom skulle neandertalar-DNA:t ha spridit sig i hela populationen, så att alla har någon liten andel av det. Då, när båda föräldrarna till ett barn har ungefär lika mycket neandertalar-DNA, späds det inte ut mer, utan kan bli kvar i populationen i princip hur länge som helst. Jag var säker på att vi skulle kunna upptäcka neandertalar-DNA hos nu levande människor om man hade blandat sig, även ifall andelen var liten. Men jag var inte benägen att tro att någon blandning alls fanns att upptäcka. Även om sex förekom mellan arterna var de resulterande barnen kanske inte