Stora likheter finns, men de är tveklöst två separata språk, skriver slavisten Neil Bermel.
VLADIMIR PUTIN har skrivit och talat om de ukrainska och ryska folkens »historiska enhet«, delvis formad av deras språkliga gemenskap. Men påståendet motsägs av Ukrainas långa historia som en separat nation med ett eget språk.
Genom Putins angrepp på Ukraina har skillnaderna mellan dessa två språk blivit en del av det offentliga samtalet i väst. Det gäller exempelvis de olika stavningarna av Ukrainas huvudstad. Kiev är den hävdvunna translitterationen, ursprungligen från ryska, på både engelska och svenska, Kiew på tyska. Translittererat från ukrainska blir det Kyiv på engelska, Kyjiw på tyska och Kyjiv på svenska (men Kijev från ryska).
Egenskapen att vara ett eget, separat språk innebär inte någon fullständig eller ens tydlig avgränsning mot närbesläktade språk. Ukrainska och ryska ingår båda i den slaviska språkfamiljen. Denna språkgrupp i Central och Östeuropa inbegriper runt trehundra miljoner människor och mer än femton olika språk, bland annat polska, tjeckiska och bulgariska. För tusen år sedan var de språk som talades på nuvarande ryska och ukrainska landom råden mer enhetliga, snarast dialekter av samma språk. Med tiden, under olika historiska influenser, har skillnader uppstått i ordförråd, uttal och grammatik.
Ukraina kom att utgöra den östra delen av det polsklitauiska samväldet (1385-1795) och lånade in betydande mängder polska i sitt språk. Moskva samlade städerna i norr och öst till en självständig stat, så småningom kallad Ryssland. Det ledde till att dess språk kom att påverkas dels av kontakt med och invandring från områden österut, dels av tekniska och kulturella termer och begrepp från västeuropeiska länder som Frankrike, Tyskland och Nederländerna.
I DAG ÄR RYSKA och ukrainska mer relaterade med varandra än med de andra slaviska språken. Båda använder det kyrilliska alfabetet – men i lite olika versioner. Det finns fyra bokstäver på ukrainska som saknas i ryska (ґ, є, і, ї), och fyra bokstäver på ryska saknas i ukrainska (ё, ъ, ы, э).
Eftersom ryska och ukrainska skilde sig från varandra relativt nyligen (för mindre än tusen år sedan), delar de fortfarande en hel del av det basala ordförrådet – men alltså inte så mycket att de kan betraktas som dialekter av ett enda språk.
Ukrainska och ryska har 55–62 procent av sitt ordförråd gemensamt, beroende på vilka ord man jämför. Den högre siffran avser de tvåhundra vanligaste orden i språk
