I år fyller den modernistiska klassikern Ulysses av James Joyce 100 år. Det är en roman där skvaller, mänsklighet, ömhet och rik komedi samexisterar med avantgardeexperiment. Men börja läsa från kapitel 4! manar Katy Mullin.
ROMANEN Ulysses, tidigare kallad Odysseus i svenska översättningar, av den irländske författaren James Joyce publicerades för precis hundra år sedan. I ett sekel har boken betraktats som avskräckande läsning, ja rentav skrämmande. Men jag skulle vilja ifrågasätta det. Romanen är förvånansvärt tillgänglig – om man läser den på rätt sätt.
Handlingen utspelas i Dublin under en enda dag, den 16 juni 1904. Det är en blinkning till datumet för Joyces första dejt med sin livskamrat, Nora Barnacle. Nora själv brydde sig dock aldrig om att läsa boken. »Jim borde ha hållit fast vid sin sångarkarriär«, sa hon ofta.
Det är inte svårt att förstå varför hon blev avskräckt. De tre första kapitlen fokuserar på Stephen Dedalus, Joyces nedlåtande porträtt av sitt yngre jag som en filosoferande dagdrivare benägen att hålla låda om Hamlet över ett glas öl.
Kapitel 3 inleds med att Stephen överväger följderna av sin kortsiktighet: »Ofrånkomlig modalitet av det synliga.« Det är nog den rad där många läsare ger upp. Men att börja med kapitel 4 är att läsa en helt annan Ulysses!
Boken beskriver hur Stephen träffar Joyces helyllehjälte, Leopold Bloom. Denne är en medelålders judisk reklamförsäljare, gift med sångerskan Molly som just håller på att inleda en kärleksaffär med sin tvivelaktiga manager Blazes Boylan.
Molly och Leopold har en dotter, Milly, som precis har fyllt femton år och jobbar som »fotoflicka« – delvis försäljningsassistent, delvis modell – i en fotografstudio vid kusten. Deras andra barn, »stackars lilla Rudy«, dog elva dagar efter födseln. Bloom är en far på jakt efter en son och Stephen en son på jakt efter en far.
JOYCE VÄNTAR till kapitel 4, kallat »Calypso«, med att introducera Bloom, men den rika intensiteten i dennes inre liv ersätter snabbt Stephens som bokens känslomässiga centrum.
»Mr Leopold Bloom åt med glädje inre organ från fyrfotadjur och fågel«, börjar avsnittet. Och hans frukost – en svinnjure stekt i smör – bryter mot ett flertal regler för koshermat. Detaljen visar på en grundton hos Bloom som okonventionell outsider, och den klargör hur Joyce anlägger sina gestalter lika mycket kroppsligt som psykologiskt. Bloom är intellektuellt nyfiken men i all huvudsak självlärd, och hans inträde i Ulysses pu
