Invigningen av det astronomiska observatoriet i Stockholm år 1753 blev en manifestation av den lyckliga föreningen mellan politisk och vetenskaplig makt.
TEXT SVEN WIDMALM
ENLIGT ANTECKNINGEN PÅ Elias Martins tuschlavering föreställer den »Observatorium ifrån Tullportsgatan«. Det är okänt när den tillkom, och observatoriet ser onekligen ganska skruttigt ut jämfört med den mer välkända bilden från ballonguppstigningen i september 1784. Kanske var det under uppförande, vilket skulle datera bilden till 1750-talets början och göra den till den då knappt tonårige Martins tidigaste kända Stockholmsbild.
Dessa bilder exemplifierar två aspekter av observatoriets betydelse under 1700-talet. Ballonguppstigningen, där makteliten med kungaparet i spetsen och uppenbart entusiastiska delar av den övriga Stockholmsbefolkningen deltog, var ett av flera tillfällen när observatoriet kom i centrum för det publika intresset och fungerade som arena för den politiska och vetenskapliga maktens spektakel. Martin avbildade observatoriet som ett visserligen upphöjt men inte dominerande inslag i en bistrare Stockholmsverklighet, vars mer framträdande bebyggelse utgjordes av modesta trähus, som både bokstavligt och symboliskt befann sig på stort avstånd från den skinande byggnaden på observatoriekullen – med andra ord ett underifrånperspektiv i dubbel bemärkelse.
Bilderna förenas av att båda kan tolkas vetenskapspolitiskt: vetenskapen framträder med anspråk på en plats i toppen av samhällshierarkin. Detta gällde inte minst astronomin som ju kunde dra fördel av en symboliskt stark ställning, som förbindelselänk mellan det jordiska och det celesta.
Observatoriets upphöjda position i stadslandskapet var inte bara en vetenskaplig fördel (man undvek i viss mån att få sikten störd av dunster och rök), utan kunde också ses som en markör av dess kosmologiska och sociala betydelse.
HATTARNA HYLLAR VETENSKAPEN
Historikern Karin Sennefelt har undersökt Stockholms politiska geografi under frihetstiden. Hon påpekar att olika platser manifesterade olika maktkonstellationers politiska anspråk. Så förhöll det sig också med observatoriet i relation till den moderna vetenskapens anspråk på en hög social och politisk ställning. Observatoriet hörde visserligen till Vetenskapsakademien, som under frihetstiden inte hade något eget hus förutom just denna byggnad i Observatorielunden uppe på Brunkebergsåsen. Den var Akademiens främsta arkitektoniska manif
