Digitalisering av offentlig förvaltning – ett elakartat problem

5 min läsning

Att behandla IT-frågor som »tama« är på gränsen till moraliskt oansvarigt.

TEXT FREDRIC SKARGREN

Elakartade problem – som att en tigerhaj just har bitit av ens ben nedanför knät – kan vara överkomliga. Ynglingen i vattnet strax utanför Havanna, Brook Watson, räddades och blev så småningom inte bara framgångsrik köpman i London, utan även stadens borgmästare år 1796 och adlad år 1803.
»WATSON AND THE SHARK« (1778) AV JOHN SINGLETON COPLEY/NAT’L GALLERY OF ART, WASH., D.C.

I DEN UPPMÄRKSAMMADE boken Den andra maskinåldern från 2014 skriver de amerikanska digitaliseringsforskarna Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee att de »omvälvningar som den digitala tekniken medför kommer att vara fundamentalt gynnsamma.« För dem innebär digitaliseringen ett segertåg av mer frihet och valfrihet.

Svenska politiker har inte varit sena att anamma detta perspektiv och har satt som mål att vi ska bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Om statsförvaltningen ska kunna leva upp till riksdagens mål att vara effektiv, rättssäker, innovativ och samverkande är digitaliseringen oumbärlig. För offentlig förvaltning gäller det både i den snäva bemärkelsen digitisering: att omvandla analoga data och information för behandling i digital form. Och i den bredare betydelsen digitalisering: att med hjälp av digitala tekniker utföra myndigheters kärnuppgifter på nya sätt och att förenkla och förbättra interaktionen med medborgare och företag. Både digitisering och digitalisering har pågått inom offentlig förvaltning sedan 1900-talets mitt och har inneburit stora och viktiga förändringar. Det är helt enkelt omöjligt att tänka sig en statlig administration utan digitala tekniker i dag.

Synen på den faktiska nyttan med ny teknik har under 1900-talet varit delad. Den brittiska systemanalytikern och statsvetaren Helen Margetts på Internet Institute vid Oxford University beskriver detta som del av en modern tradition av kritiker och entusiaster som debatterar i vilken utsträckning ny informationsteknologi i praktiken innebär en vidareutveckling av offentlig förvaltning eller inte.

Under de senaste decennierna har flera tongivande svenska utredningsinstanser som Ekonomistyrningsverket, Statskontoret och Riksrevisionen lyft fram och påtalat problem med digitaliseringen av offentlig sektor. Det handlar om ökade IT-kostnader, projekt som inte håller tid och budget och mängder av föråldrade och dyra informationssystem som paradoxalt nog står i vägen för utvecklingen. En sedan länge känd utmaning ä