”löpning är det roligaste vi vet”

5 min läsning

TILLSAMMANS SATTE DE SIG PÅ ETT PLAN ÖVER ATLANTEN PANDEMIÅRET 2020. TILLSAMMANS TÄVLADE DE PÅ INOMHUS-EM I VINTRAS. I SOMMAR SKA DE FÖRSÖKA UPPREPA BRONSSUCCÉN PÅ 800 METER FRÅN U23-EM 2021 – TILLSAMMANS. MÖT TVILLINGSYSTRARNA WILMA OCH JULIA NIELSEN.

TEXT OLOF SILVANDER

Ämnesvisning
Ämnesvisning

Systrarna Nielsen

Du kan följa Wilmas och Julias löpning på Instagram: @wilmanielsen@julianiielsen
FOTO DECA TEXT OCH BILD

Solen, som haft ett fast grepp över Tallinn, har nu gömt sig bakom molnen. Termometern har för första gången på flera timmar letat sig ned under 30-gradersstrecket och klockan har precis passerat sju på kvällen. Den glest befolkade arenan är talande för de covidrestriktioner som börjat luckras upp nu, sommaren 2021.

På löparbanan framför publiken utspelar sig damernas final på 800 meter i U23-EM. Med 150 meter kvar är det fyra löpare som gör upp om de tre medaljerna. En av dem är den 20-åriga göteborgskan Wilma Nielsen. Hon har inte varit med i några medaljdiskussioner inför mästerskapet, och att hon tagit sig till final är ett mer än godkänt betyg. Nu pressar hon sig förbi den schweiziska löparen och när upploppet börjar ligger hon på bronsplats.

Hundra meter längre fram står hennes tvilling, Julia, som blev utslagen i försöken. Nu är hon så inne i systerns lopp att deras hjärtslag känns synkade.

Wilma verkar inte förstå vad som hänt när hon korsar mållinjen som trea. Julia känner sig lika förvirrad.

– Vi har alltid hållit ihop. Vi är varandras största trygghet och varandras bästa vänner, berättar Wilma.

Det började med att deras bror testade friidrott. Systrarna, som då var i sjuårsåldern, ville inte vara sämre. Efter att ha vunnit lopp som Lilla Göteborgsvarvet och Lilla Lidingöloppet tändes löpargnistan.

– Vi hade några jobbiga år under puberteten. Löpning var inte lika roligt då så vi började köra andra grenar i stället, bara för att hålla igång glädjen, berättar Julia.

Wilma fortsätter: – Jag gick från att springa 800 meter på 2.18 till typ 2.30.

Men efter en tid började det lossna och systrarna utvecklades som löpare igen. Wilma tog sig till Ungdomsfinnkampen och Julia gjorde bra juniortider. Och sedan kom ett erbjudande från andra sidan Atlanten.

– Man har ju hört en hel del om att åka till USA för att gå på college och tävla. Det har varit väldigt splittrat, vissa åker dit och blir skadade medan det går bättre för andra. Vi var väl nyfikna på att testa något nytt. Man kan kombinera skolan och löpningen på ett annat sätt. I Sverige går det ju att kombinera men inte på samma